Olika sätt att ge hästen beröm

När vi är nöjda med hästen, när den gjorde rätt, belönas den ofta med en klapp på halsen. Ju hårdare, desto bättre. Eller också säger vi braaaa, duuktigt eller något liknande uttryck.
– Många tänker inte på är att en klapp eller att säga bra inte är en naturlig belöning för häst, utan den måste först betingas, kommenterar Margareta Rundgren, tidigare universitetslektor vid SLU.

– Den enda naturliga belöningen är något att äta och eventuellt att bli kliad (förutsatt att det kliar) eller att bli av med ett annat obehag. Det senare använder vi mycket oftare än vi tror: när hästen reagerar på tygeln och vi lättar på trycket i munnen blir det en belöning. Och vi slutar använda skänkeln när hästen har ökat tempo. Om man inte slutar bli hästen habituerad till trycket och ”skänkeldöd”.

Det mesta vi gör med hästar omfattar någon form av fostran eller dressyr. Att se till att hästen följer med när vi leder den, står stilla när vi ska sitta upp och att den lyder våra hjälper när vi rider – allt bygger på att den har lärt sig detta någon gång. Denna inlärning bygger på att vi har använt positiv eller negativ förstärkning.

Positiv förstärkning innebär att man tillför något, oftast foder i form av en bit morot, äpple eller något annat som hästen tycker om. Tränaren ignorerar de fel hästen gör och belönar endast det beteende som är rätt.

Negativ förstärkning är det som mest används på hästar, eftersom vi arbetar  nära dem och har olika hjälpmedel som grimma, träns, ryttarens hjälper, piska med mera, att ta till. När hästen ska ridas framåt trycker vi med skänkeln och lättar på den så snart hästen gör rätt; vi drar i grimskaftet för att få unghästen med oss och släpper efter när den skrittar framåt; vi kramar båda tyglarna för att hästen ska göra halt, och släpper efter så snart hästen stannar. Ju bättre timing tränaren/ryttaren har att avlägsna trycket, desto finare hjälper kan användas och desto bättre blir samspelet mellan häst och människa.

Klickerträning
Ytterligare en belöningsmetod att använda vid inlärning är klickerträning. Det började som ett sätt att träna delfiner, som man måste nå på avstånd, men är nu etablerat för att träna hund och i viss mån häst. Det innebär att djuret vänjs vid att ljudet från en klicker (plast- eller metallföremål som trycks samman i handen) är något positivt. Detta sker genom att hästen får utföra något enkelt, som att puffa till något med nosen, vilket belönas med ett klickljud och genast åtföljs av en godbit.

Sedan kan hästen uppmanas att göra olika saker, till exempel ”stå stilla” eller att lösa någon annan uppgift – som att stoppa huvudet i grimman som man håller fram. Felaktigt beteende bestraffas inte och får inga konsekvenser, men minsta ansats att göra rätt belönas med ett klick. För varje ansats att göra rätt, ges ett klick och när hästen utför uppgiften får den belöningen. Klickern är ett sätt att visa hästen att den är på rätt väg att lösa uppgiften.

Några vetenskapliga studier.
Det görs en del försök kring hästars inlärning och hur man bäst belönar dem. I ett holländskt försök med 39 varmblodiga unghästar visade det sig att vissa hästar lärde sig snabbare genom belöning, andra genom borttaget obehag. De hästar som ingick i belöningsgruppen fick foder när de gjorde rätt, de andra fick en luftström på sidan som upphörde när de gjorde rätt.

Forskarna anser att det man lär av detta är att man måste se till individen och anpassa träningsmetoden efter varje häst.

Liknande slutsats kom man fram till i ett annat försök. Det gjordes med arabiska fullblod som skulle ledas över en plastpresenning, vilket var något helt nytt för samtliga hästar. Halva gruppen testades med enbart negativ förstärkning – att trycket från grimskaftet upphörde så snart hästen visade en tendens att gå fram. Andra hälften leddes på samma sätt, men där gav man även lite havre som belöning. Resultatet var att de rädda och försiktiga hästarna gick bäst med tillägg av havre, medan de övriga lärde snabbare genom negativ förstärkning.

När det gäller klickerträning är forskarna inte övertygade om att klicker gör att hästen lär sig snabbare, men kanske att den är mer uppmärksam nästa gång den ska utföra en uppgift.

Klickerträning vid ridning
De flesta som använder klicker till hästar verkar göra det för att underlätta att handskas med hästen till vardags och ev lära den några olika trick. Men det bör även kunna användas vid ridträning. Etologen Andrew McLean säger i sin bok ”The truth about horses” att klicker framgångsrikt borde kunna ersätta piskan vid inträning av piaff och passage hos dressyrhästar och därvid sänka stressnivån för hästen.

Klapp på halsen
Det är alltså inte naturligt för en häst att uppfatta en klapp på halsen som något positivt, utan den måste lära sig att detta är beröm. Oftast har vi omedvetet lärt hästen detta genom att någon gång kombinera klappen med att hästen fått en bit morot eller någon annan godbit. Det räcker för att hästen ska känna sig belönad av enbart klappen framöver.

För att vara säker på att unghästen förstår varför vi klappar den, är det därför klokt att ge den en godbit första gången.

På samma sätt kan man använda rösten och ord som ”duuuktig” eller ”braaaa” blir en belöning genom att det kopplas till foderbelöning.

Vid ryttartävlingar är det vanligt att ryttaren klappar, ja ibland riktigt daskar till, hästen hårt på halsen. Men det är mer att betrakta som en glädjeyttring från ryttarens sida än att verkligen vara en belöning till hästen!

Kliad på manken är skönt!
Att bli kliad på manken är något hästar tycker om. Faktiskt så mycket att det har en lugnande inverkan. Så bästa sättet att inge en nervös eller skärrad häst lugn och förtroende, är att gnugga den lite på manken. Det är dessutom nära till hands och lätt att utföra för ryttaren.

Källor: Learning performances in young horses using two different learning test av EK Visser m fl; Addition of positive reinforcement enhances learning a frightening task av L. Bauson/C. Heleski.