Om jag visste

Jag minns fortfarande hur kallsvetten rann längs ryggen på mig i stallet den där första dagen när hon frågade om jag inte ville komma in i boxen och klappa det enorma, bruna djuret. När man är nykär så säger man av förklarliga skäl inte nej, utan jag gick med darrande knän in i boxen och klappade hästen lite tafatt på sidan.

Nu är jag här, och jag vet fortfarande väldigt lite om hästar om man jämför med er riktiga hästmänniskor, men jag iakttar er noga och jag tror mig numera veta en hel del om hur ni hästmänniskor är, och om hästvärlden i stort. Min blogg handlar inte om hästar (Equus Caballus) i första hand, utan om allt det där andra som ingår i paketet ”hästvärlden”.

Många av er har säkert läst min blogg förut, några av er kanske läser den för första gången just idag. Jag tänkte därför passa på att berätta lite om vem jag är och var jag kommer ifrån, för att ni enklare skall förstå det som jag kommer att skriva här i bloggen senare.

Jag heter egentligen Lars Mentzer men jag är betydligt mera känd som mitt alter ego Havrepappa. Jag har egentligen aldrig någonsin ridit i hela mitt liv, om man bortser från kanske tio lektioner på Billdals ridhus någon gång på 80-talet när jag var typ en tvärhand hög, och en tur med islandshäst för några år sedan.

Den där turen med islandshäst varade i tre timmar och jag var livrädd i två och en halv av de där tre timmarna. Den sista halvtimmen kände jag varken mina ben eller någon rädsla längre. Jag har inte för avsikt att börja rida, men jag har sedan tidigare lovat mina läsare att hoppa både fortare, högre och längre än Lasse Anrell. Det löftet tänker jag hålla, och det kommer att ske ganska snart.

Jag är född och uppvuxen i Göteborgs innerstad så det var inte så gott om hästar i barndomen. Få hästar betar på Linnégatan kan jag lova! Jag bor fortfarande kvar i samma stad, även om jag vet att världen är betydligt större än så. Låt mig också få säga att jag älskar hästmänniskor. Ni är fantastiska! Jag kommer att ironisera över er här i bloggen, jag kommer att göra mig lustig över er, men det är enbart av kärlek.

Innan jag träffade en hästtjej så sträckte sig min djurvana till en undulat i barndomen som hette Tico (oklart varför), samt två katter som även de är döda sedan länge. I och med att hästvärlden gjorde sitt intåg i mitt liv så utökades skaran av djur på ett mycket märkligt sätt. Djuren har numera egen majoritet, vilket alltid blir problematiskt när det kommer till voteringar.

”Cirkus Mentzer” består av två Maine Coon-katter som heter Romy och Silvia. Eller ja, de heter något helt annat som är långt och krångligt, men precis som med hästar så kallas de en sak och heter egentligen något helt annat. Likadant är det med namnet på vår Bedlingtonterrier Nicke som egentligen heter Top Mix Tumble Weed, vem orkar säga det liksom? Han hinner ju runda Nordpolen innan man har hunnit skrika: -Top Mix Tumble Weed STANNAAAAA!

Hästen är en fux som går under namnet Lilleman eller Pilleman. Det första namnet därför att han var lite ”sen i utvecklingen” som barn, och det andra namnet därför att han har någon form av bokstavskombination, typ halva alfabetet. Egentligen heter han Lord Crusador, är fem år gammal och han befinner sig för tillfället i Skåne på internatskola. Han är en dressyrhäst, och är av arten Equus Sketibrallus.

Eftersom Lilleman är på internatskola så finns det ytterligare en häst (så klart). Den tillhör goda vänner till oss, och går under det söta men föga smickrande namnet Fjant. Som vi redan varit inne på så heter han (naturligtvis) något helt annat typ Full of Fun. Ett namn som mest låter som ”full i fan” när man säger det.

Det där är väl nog om mig och mitt liv just nu. Ni kommer ju ändå att få följa det på närmare håll framöver, och ni kommer att lära känna mig. Det här är en nystart för mig, och jag ser verkligen fram emot att blogga på Ridsports hemsida.  Vill ni nå mig så finns jag på havrepappa@tidningenridsport.se.