Omfattande räddningsinsats efter att hästar skrämts av smällare

Det var vid 12.30 på lördagen som en granne till hovslagaren Lina Jansson Lindberg ringde och berättade att hennes hästar var borta. Hästarna, som gick i sina hagar på Linas pappas gård i Mårtsbo utanför Gävle, hade sprängt staketen och begett sig till skogs. Lina var snart på plats och följde spåren som ledde upp i skogen bakom stallet. Efter en bit hittar hon hästarna i en klunga. Två av hästarna, Bruno och Astrid, hade gått ned sig i dydiken och satt fast rejält. Samtliga hästar var kraftigt nedkylda, skakade och var stressade.

Hade gett upp

En av de fem hästarna kunde ledas tillbaka till stallet direkt, men för de övriga fyra väntade flera timmar i skogen. Lina beskriver snö som på sina ställen gick upp till höfterna, som i kombination med leran i dydikena skapade ett förrädiskt underlag som blir djupare och djupare ju mer en trampar. Därtill visade termometern -20.

– Det var en stressad situation både för hästarna och oss. När hästarna kastade sig runt i panik fastnade de gång på gång i dikena.

Snabbt kom grannar och närstående för att hjälpa till, och medan vissa skottade bort plogvallar fick man loss ytterligare två hästar – Bruno och Evert. Bruno, som suttit fast rejält, var medtagen och ramlade flera gånger den korta biten till en närliggande skogsväg. Kvar i skogen var Astrid och Göran, som i stress gått ned sig ordentligt i dikena.

Göran var täckt upp till magen, fast mellan två träd och med med ett ben fastkilat. Lina beskriver de läten som han gjorde ifrån sig, och känslan att se sina hästar i den situationen.

– Det är hjärtskärande att se hur de gett upp. Vi fick hålla upp deras huvud så de inte skulle drunkna. Utifrån att Göran satt fast så illa och ena benet var fastkilat bakåt hade jag nästan velat avliva honom på plats, för att avsluta lidandet.

Räddningstjänsten begärde in bandvagn

Det stod snart klart att uppslutningen av grannar och närstående tillsammans med Lina inte skulle få loss Göran och Astrid. Räddningstjänsten larmades och var snart på plats med tre fordon. Terrängen gjorde att de även kallade in en bandvagn från Gävle Energi, som främst arbetade med att göra terrängen tillräckligt plan och med packad snö så hästarna skulle orka gå. Träd fick tas ned för att få loss hästarna. Med hjälp av träden byggdes en provisorisk bro för att ta hästarna över de dydiken som de gång på gång gått ned sig i. Räddningstjänsten drog fram elverk och värmefläktar, grannar kom med hö och ljummet vatten till hästarna.

– Alla som var där var fantastiska. Vi som var där blev också nedkylda – min systerdotter fick frostskador på fötterna. Alla fantastiska grannar kom med torra skor och kläder till oss när vi stod där och frös.

Oklar skadebild och prognos

Samtliga hästar har varit så pass svullna i benen efter lördagen att det ännu är svårt att få en klar skadebild och prognos. Bruno står på box med lunginflammation och en spricka på skenbenet. Samtliga hästar har sårskador av olika omfattning och Göran är halt. Huruvida hästarna fått några senskador är förhoppningen att få veta efter ultraljud som är planerat till måndagen.

– Vi har fått jättefin hjälp av både distriktsveterinärerna och Evidensia i Gävle som snabbt gett oss hjälp när vi ringt.

Men det är inte bara fysiska skador som påminner om incidenten. Lina beskriver hästar som ligger långt över den normala stressnivån, som är ljudkänsliga och reaktiva. De äter och dricker dåligt.

– Bruno har tidigare varit tryggheten för flocken, nu står de och skriker och Bruno är stressad.

Smällare skrämde hästarna

Att hästarna blev skrämda uppfattades av en granne som ”något som kom väldigt snabbt”. Strax innan vittnar flera i området om ljudet av omkring tio smällare. Lina själv varken såg eller hörde vad som hände, men har i efterhand fått en klar bild av situationen.

– Jag har mer eller mindre daglig kontakt med polisen och hoppas på att det ska leda till åtal. Just nu vill vi få med så många åtalspunkter som möjligt, det kommer polisanmälas.

Veckan som gått har för Lina kantats av ärenden som ska ringas, samtidigt som hästarna ska vårdas.

– Det är som att man är i limbo, jag blir bara runtskickad. Ingen kan svara på frågor, man vet inte vad man ska göra i nästa steg. Det är jobbigt.

Samtidigt har kollegor slutit upp och täckt upp för Lina, som inte jobbat den gångna veckan.

– Det är jätteskönt att ha folk runt omkring sig som ställer upp, betonar Lina som avslutar med en vädjan;
– Om det finns någon som varit i liknande situation får man jättegärna kontakta mig, jag skulle behöva bolla lite.