Produktiviteten stannar inte i stallet

En orkideé för att ersätta min begagnade och numera ganska bladlösa palm och lite ljus för att skapa mer mysfaktor när jag kryper ner i sängen med en bok… Gud, vad mitt liv plötsligt låter så avslappnat och behagligt. I själva verket så läser jag inte så ofta som jag önskar. Hur som helst så har vi inget att sätta upp tavlan med. Detta innebär att en tavla står i plast, lutad mot väggen och väntar…på mig…att jag ska sätta upp den. Jag vet vart jag kan hitta alla grejer men då middag stod på schemat så fanns ingen tid till tavelupphängning.

Så inne i Aalborg, på resturangen, så utbrister jag till sist att jag inte gillar att den där tavlan inte är på plats. När jag var stallchef så drevs jag hela tiden av: ”det är lika bra att få det gjort”. Istället för att tänka på allt man måste göra så gör man det bara. Nya saker som ska åtgärdas dyker alltid upp i arbetet så man blev liksom aldrig färdig. Då gjorde jag så att mitt rum i princip alltid var städat, rent och var sak hade sin plats. För när jag sedan låg där i sängen så kunde jag känna att jag inte behövde göra någonting. Allt i mitt rum var färdigt, ingenting kan få mig att inte göra precis vad jag vill eftersom allt var gjort. En fristad som nu blev lite rubbad eftersom den där tavlan fortfarande står på golvet. De där egenskaparna jag tagit till mig följde nu med mig i min fritid. Tänk hur snabbt jag skulle få i ordning en egen lägenhet (i förhållande till de arbetstider man har)?

Som ni kanske redan vet så sägar man att ledare i företag ofta har sitt ursprung i stallgången. Det finns många egenskaper som barn och ungdomar övar upp i hästmiljön. Självständighet, samarbetsförmåga, demokrati, ansvarstagande, empati, flexibilitet, stesshantering, social kompetens och  problemlösning är bara för att nämna några. Sedan måste jag ju också nämna att den där strävan som alla hästmänniskor har att uppnå den DÄR kontakten med en häst gör att hästmänniskor går igenom mycket. Det är så många månader man kämpar för kanske bara fem minuters total harmoni som gör allt slit värt det hela. Det är sällan hästfolk verkligen ger upp, går därifrån och aldrig ser tillbaka. Kämparglöd ut i tånaglarna.

Att ridning och stallarbete är bra för vår hälsa är självklart. Stallets fria atmosfär att faktiskt alla är välkomna att jobba, hjälpa och umgås oavsett, kön, handikapp, färg, ålder, inkomst gör att hästlivet ger insikt och förståelse för andra människor. Alla kan mötas på samma vilkor i ett stall och det är något som vi alla måste ta ett ansvar att bevara. Våra svenska ridskolor är helt unika som sportanläggningar!

Annars så har mamma fotat lite när jag och Zalza härjade i det nyharvade ridhuset helt för oss själva innan släckningsdags. På helgerna får ingen rida efter kl 18.00 så det inte är en ljusshow för chefen och co uppe i stora huset. Det kan vara skönt att se att anläggningen ”vilar” ibland. Det är det samma för oss som bor i lägenheten på kortsidan. Vi hör mycket av det som händer i ridhuset och det är skönt när det är helt tyst. Hur som helst, jag och Zalza går lite på repeat den här veckan och rider korta, men intensiva pass. I morgon tror jag dock att det blir lätt och lösgörande arbete eftersom hon kändes lite aningens trött idag. Sedan önskar jag verkligen att mammas prat om plusgrader är sant för då ska vi ut i skogen och galoppera rakt fram! Vi skulle behöva sträcka ut helt nu efter all den här samlande träningen vi haft ett tag.

Nu blir det hopp i säng! Kram på er alla.