Rävsvansjakt i skritt – hur funkar det?

Varför behövs en Hubertusjakt ”för alla”?
– Att rida ut är bra träning för alla ekipage och att rida ut i större grupp är ännu nyttigare. Vi rider i skritt och kort trav så att alla ska kunna delta, oavsett ålder på ryttare eller storlek på häst. Hästarna är ofta riktigt glada och uppblåsta i början. De har sällan träffat 20–50 hästar samtidigt under en uteritt men en halvtimme in i ritten frustar de och kommer till ro.

Hur går jakten till?
– Ritten går på grusvägar och sandvägar och tar cirka 2,5 timme. Det finns hinder utplacerade utefter vägen, maxhöjd 70 cm, alla går att rida förbi om man inte vill hoppa. Den som vill kan bada med sin häst vid en strand utefter vägen. Efter ritten letar vi efter rävsvansen i skritt och alla deltagare får hubertusjaktrosett. Och som traditionen bjuder äter vi sedan ärtsoppa och sjunger ”hästens skål”. Det delas även ut en utmärkelse till bästa jaktkamrat. Det är den ryttare som har varit mest hjälpsam och snäll mot någon annan ryttare.

Det är viktigt med klädseln, varför?
– Vi klär oss fint för att visa vår tacksamhet till markägarna. Det är en tradition från Irland där markägarna öppnar sina grindar för jaktfältet, då är det viktigt att tacka. Ägaren till de marker vi rider över här i Svenshögen är mycket positiv till Hubertusjakten. Han deltar gärna själv med sina travhästar.

Är intresset stort för den här typen av lite snällare Hubertusjakt?
– Ja, absolut. Det verkar vara speciellt intressant för ryttare över femtio år. Ofta tror ryttare att det handlar om tre timmar i full galopp men så är det verkligen inte här. Vi skrittar och har små travsträckor och har bara roligt tillsammans.