Thea och Cajsa har drömjobbet på Zangersheide

När Ridsport kommer på besök har Thea Gånehed, 19 år, och Cajsa Soberon, 27 år, inte hunnit jobba mer än två månader på Zangersheide, men de har redan gjort sig hemmastadda.

– Det känns nästan ovant att prata svenska, vi pratar ju engelska med alla, säger Thea med ett skratt.

Vi sitter i ett ljust rum med höga fönster som vetter ut mot gården. Mötesrummet bredvid består av glasväggar och allt är oklanderligt rent. 

För Thea och Cajsa, som båda drivit eget hemma i Sverige, har jobbet på Zangerheide inneburit en stor omställning. Här har de hand om ett tiotal hästar var, som alla ska tränas och tävlas, men ansvaret slutar inte när ryttarna sitter av.

– Vår huvudsakliga uppgift är att rida men vi ska också se till att allt funkar runtomkring och att hästarna har allt de behöver. Visst pratar vi med vår chef (Joe Clee) om allt, men vi har väldigt mycket eget ansvar.

I början tyckte jag att det var lite skrämmande. Det handlar om hästar för mycket pengar.

Cajsa erkänner att det känns stort ibland.

– I början tyckte jag att det var lite skrämmande. Jag hade visserligen sju hästar att ta hand om hemma, men det blir en annan sak här. Det handlar om hästar för mycket pengar, många tävlingar, en stor anläggning och mycket som ska funka. Här åker vi iväg på tävlingar själva med vår groom och allt är upp till oss.

Har det yttersta ansvaret

– Ja, det är mycket management här. Visst har vi groomar som hjälper oss göra i ordning hästarna, men vi ryttare har det yttersta ansvaret, berättar Thea.

De officiella arbetstimmarna är mellan 7.30 och 16.30, men båda är rörande överens om att det inte går att jobba efter klockan när det handlar om hästar.

– Man måste lägga ner sin själ i jobbet och se det för vad det är. Om vi kommer hem klockan ett på natten från tävling så är vi ändå uppe och jobbar 7.30 nästa morgon och det är ingen som klagar på det, säger Cajsa. 

Thea menar att det gäller att älska hästar för att faktiskt vilja lägga allt man har på jobbet.

– Det hade ju varit likadant hemma om vi haft en egen häst, konstaterar hon, och till stor del sköter ryttarna också sina träningshästar just som sina egna.

Fakta

Thea Gånehed

Ålder: 19 år.

Familj: Mamma Jessica och pappa Fredrik.

Aktuell: Jobbar som beridare på Zangersheide.

Senaste tävlingen: Placerade sig i Grand Prix i Mechelen.

Om du inte jobbade med häst: Veterinär för sporthästar verkar väldigt intressant, men det är många år att plugga och det är inte min starka sida. Jag hoppade ju av gymnasiet.

Favoritpryl i stallet: Här använder de handduk till allt och den är faktiskt skitbra. Du kan torka av svett, näsborrar och stövlar. Vi har alltid med minst tre handdukar på tävling.

Tittar på just nu: Allt som kommer i vår väg men just nu ”Innan vi dör”.

Favoriträtt: Vi bor ihop med en italiensk ryttare och han lagar mat till oss, så då blir det pasta varje dag.

Favorittävling: Drömmen vore att rida Aachen. Varje år anordnar Zangersheide unghäst-VM, det hade varit roligt att rida där.

Thea om sin ridning: ”Jag kan rida de flesta hästar och är ganska bra på att anpassa mig. Jag gillar hästar som tar mig till hindren och är lite hetare, men jag har märkt att hästar som kräver mer ben passar mig väldigt bra. Jag är stark i ben och sits. Att hitta rätt på känsliga hästar är en utmaning för mig.”

Expandera

– Joe har förtroende för oss. Han litar på att vi förbereder hästarna så gott det går och gör ett schema som passar varje häst. Han är väldigt öppen för nya idéer och bra på att låta oss göra vår grej och vara med vid sidan om med tips och råd.

Vill ta fram fler tävlingshästar

Möjligheten att jobba som beridare på Zangersheide är en del i stuteriets nya satsning på att ta fram fler tävlingshästar på hemmaplan. Där man tidigare haft en lång tradition av att placera ut lovande hästar hos externa ryttare, vill Zangersheide nu flytta mer av jobbet in house. Ambitionerna är höga; Zangersheide, som redan är ett av världens ledande stuterier, ska nu bli ett av de största stallen med hemmaryttare. 

Thea förklarar att omställningen tar tid, det gäller att hitta rätt personer till teamet, men att alla på plats är hängivna och engagerade. Planen är att alla ska kunna ta sig till femstjärnig nivå, och om det är något Zangersheide inte lider brist på så är det lovande hästar.

Fakta

Cajsa Soberon

Ålder: 27 år.

Familj: Mamma Ulrika och brodern Calvin.

Aktuell: Jobbar som beridare på Zangersheide.

Senaste tävlingen: Placerade sig i Grand Prix i Mechelen.

Om du inte jobbade med häst: Då hade jag gärna blivit polis.

Favoritpryl i stallet: En handduk. Du kan göra så mycket med den!

Tittar på just nu: Allt som kommer i vår väg men just nu ”Innan vi dör”.

Favoriträtt: Fråga inte oss om hur det går för oss att laga mat, haha, vi är inga föredömen där.

Favorittävling: Hemma är det Falsterbo och Scandinavium.

Expandera

Varje år föds många framtidshopp här. De allra bästa flyttar så småningom till Christian Ahlmann, som har ett långt och nära samarbete med stuteriet och är gift med dess ägare Judy-Ann Melchior, men en stor del av hästarna stannar kvar. Även om en bråkdel tar sig till den absoluta toppen så finns det gott om material att jobba med.

– Det är roligt att de tror så mycket på oss. Här får vi behålla hästar som är lite bättre. Innan har jag alltid levt med att hästarna flyttar vidare så fort de börjar bli riktigt bra, berättar Thea.

Började med problemponnyer

Cajsa, dotter till landslagsryttaren och ridsportsprofilen Ulrika Bidegård, är så gott som uppvuxen i sadeln. En karriär på hästryggen har alltid tett sig självklar och hon började sin ryttarbana med att tidigt i livet ta emot problemponnyer och tävla hästar åt andra.

– Jag har inte haft världens stormkarriär och kan inte räkna upp en massa titlar, men jag har jobbat med det jag har.

Som young rider gjorde hon dock riktigt bra ifrån sig när hon vann en Grand Prix på Runsten, kom tvåa i Falsterbo och blev bästa YR-ryttare i Grand Prix på Elmia. 

Så länge hon kan minnas har Cajsa drömt om att jobba med hästar utomlands, och när hon via vännerna Antonia Pettersson Häggström och Abdel Saïd fick nys om jobbet på Zangersheide, tvekade hon inte en sekund. 

Skada slutade med flytt

Thea i sin tur har en framgångsrik tid på ponny bakom sig. 2024 var det tänkt att hon skulle rida lagallsvenskan på Falsterbo, men det hela blåstes av då hon bröt handleden på uppvärmningen.

Hon, som då hade flera unghästar som behövde komma ut och tävla, hörde av sig till Cajsa, som precis var på väg att flytta ner till Zangersheide, för att be om hjälp. En sak ledde till en annan och så blev det utlandsflytt för bägge ryttarna. Att få jobbet var dock ingen självklarhet. Innan de kunde åka ner fick båda skicka över tävlingsvideor och sedan väntade en veckas provjobb.

– Du kan inte tro att du har en säker plats när du kommer ner. De studerar dig en hel del i början. Vi har ett stort ansvar och det är mycket som hänger på att vi presterar. Alla kan bli ersatta när som helst. Det är med skräckblandad förtjusning vi åker ut och tävlar, för vi har många ögon på oss när vi rider med Zangersheides blåa kavaj, säger Cajsa och Thea håller med

– Samtidigt tycker vi båda att det är väldigt roligt att vi tillhör ett team. Att komma från ett eget litet stall till det här stället är väldigt annorlunda.

– Ja, vi har en lång kontaktlista. De som har hand om anmälningar till tävlingar, de som är ansvariga för lastbilar… Det är inte som hemma att du bara lastar din häst och åker. Här är det så mycket som ska klaffa och som måste planeras innan vi ens kommer iväg på tävling.

Stallchefen viktig

Att ha en stallchef som har överblick och alltid är tillgänglig för frågor är ett måste. Det är både Cajsa och Thea överens om.

– Cristian (Piazza Schenkel) har koll på alla grejer och vet alltid vem vi kan vända oss till. Vi är väldigt glada över att ha honom.

En av utmaningarna på Zangersheide är att lära känna de olika hästarna och att hitta ett upplägg som passar varje individ. Cajsa förklarar att de gärna rider ut så mycket det bara går.

– Jag har någon som jag rider ut på fyra dagar i veckan och en annan som absolut behöver trimmas samma dag som vi ska tävla för att inte vara för het inne på banan. Alla hästar är superolika och man måste lära känna varje individ för att se vad just den behöver.

Thea flikar in att de flesta hästar går relativt snabbt att lära känna, mycket tack vare att både hon och Cajsa ridit så många olika hästar innan. Vanan finns där.

– Vi vet hur vi ska testa oss fram även på de hästar som är mer utmanande. Jag tror på att hålla det så enkelt som möjligt och försöka hitta ett sätt som just den hästen tycker om.

Fokus på grunderna

Thea uppskattar att vara på ett ställe där det är bra ordning på allt, där ridningen inte krånglas till utan där fokus ligger på att göra grundridningen så bra som möjligt.

– Vi jobbar på att förbättra grunderna varje dag. Det är skönt att Joe, som är så rutinerad, säger åt oss att hålla det så enkelt som möjligt. Du kommer inte att se oss rida långa serier eller miljontals bommar eller studs. Vi har varit här i två månader och jag har inte sett en studs eller en serie.

Cavaletti hör till vardagsarbetet, utöver det handlar träningen framför allt om lösgörande arbete.

– Jag tror det är väldigt svenskt att hoppa serier, konstaterar Thea. 

Inga favoriter

Både Cajsa och Thea är överens om att det bästa är att inte favorisera utan att uppskatta alla hästar.

– Det är klart man har några man tycker är lite roligare att rida, men jag försöker att inte ha favoriter och jag gillar verkligen alla hästar jag rider i dag, säger Thea.

– Det är också viktigt att tycka om dem för att kunna jobba tillsammans. Joe är noga med att vi byter hästar om vi inte riktigt skulle passa ihop. Funkar en häst inte med mig kan den alltid funka bättre med en annan ryttare. Det svåraste med jobbet är när hästar som blivit favoriter går vidare till en annan ryttare. Då gäller det att inte tappa självförtroendet.

Hemmauppfödningar

De flesta hästarna är födda på Zangersheide och Joe, som känner alla hästar utan och innan, är ett ovärderligt stöd. Via honom får ryttarna tips och råd. 

Att vara en del av ett stort maskineri har inneburit hårt jobb och många lärdomar på kort tid. Att jobba i ett större team kräver en annan slags närvaro än att köra på själv. Cajsa, som hört många skräckhistorier om att jobba utomlands, åkte ner helt införstådd med att hon skulle komma att jobba hårt.

– Jag har alltid hört att du måste vara hårdhudad för att jobba utomlands. Och visst jobbar vi hårt, men vi jobbar också med supertrevliga människor.

Jag är bara nitton och att redan nu få chansen att jobba på ett sånt här ställe finns ju inte egentligen.

För Cajsa och Thea är det långsiktiga målet helt enkelt att bli så bra det bara går.

– Jag vill lära mig så mycket jag kan. Visst vill jag kanske få representera Sverige en dag, men framför allt vill jag utvecklas. Att rida en speciell tävling har aldrig varit min drivkraft, jag vill bara bli en jäkligt bra ryttare, avslutar Cajsa.

– Så tänker jag också, säger Thea.

– Det här är ju mitt första ryttarjobb. Jag är bara nitton och att redan nu få chansen att jobba på ett sånt här ställe finns ju inte egentligen. Jag är så nöjd med att ha den här möjligheten. Alla vill väl rida 1,60 men jag har mycket kvar att lära mig.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 6/2025.