Ridborgarmärket

Okej, jag skall villigt erkänna att jag blev ganska nervös av tanken på att jag återigen skulle kliva upp på hästryggen, och jag är ju inte alls van vid sådant. Jag fick kanske en liten svettdroppe i pannan när jag läste mailet som meddelade att jag skulle ta ridborgarmärket.

Jag blev tvungen att Googla hur det egentligen går till och jag måste säga att jag blev lättad när jag läste på förbundets hemsida om Ridborgarmärket. Där står det:”Utefter ryttarens förutsättningar och förkunskaper kan Ridborgarmärket tas genom ett enklare eller ett längre program.”

Det lät ju jättebra, eftersom mina förkunskaper i princip är lika med att leda runt hästen i manegen så borde jag alltså få jag lov att gå runt med hästen och ändå kvalificera mig för märket. Sen läste jag vidare och läste:

”Ryttaren rider i valfri gångart i 200 meter (1,5 varv i 20×40 ridhus). Ryttaren väljer själv, utefter förutsättningar och efter märkeskontrollantens råd, om hon/han vill rida i enbart skritt eller även vill trava och galoppera.

Hästen kan ha en ledare under provet. Det enda kravet är att ledtygel används och att ledaren går vid hästens bog. Ledaren ska hålla längst ut på ledtygeln så att ryttaren rider själv i största möjliga mån.”

Det jag tar fasta på i ovanstående text är alltså orden skritt, ledare och ledtygel. Jag tror banne mig att jag kommer att fixa det här! Jag hoppas att någon filmar begivenheten på söndag, för det borde vara underhållning för er läsare…

Om jag klarar märket så är det det första märket som jag har tagit i mitt liv sen jag var typ 17 och tog guldmagistern i simning efter en hel sommars vedermödor i iskallt svenskt sommarvatten. 1000 meter klädsim kan låta som en ”walk in the park”, om det inte vore för att kläderna fryser till is i det kalla vattnet.

Jag blir också lite lugnad av tanken på att det ligger i arrangörens intresse att hålla mig vid liv under dagen eftersom märkestagningen skulle vara det första som hände under dagen. Om de vill att jag skall göra fler saker, så måste de hålla mig vid liv. En logisk tanke som gör mig lugnare. Å andra sidan så slipper de ju betala om jag faktiskt stryker med under märkestagningen?

Hur man än vänder sig så har man tydligen rumpan bak. Dock tror jag inte att jag skall ge mig på de svårare programen med trav och galopp. Det skulle nog vara slutet både för Havrepappa och för Ridsportens dag i Oskarshamn.