Ridskoleägaren: ”Vi måste bli hästarnas språkrör”

Mari Zetterqvist Blokhuis skickade i förra numret stafettpinnen till Annika Ståhlgren med frågan: 

Hur utformar ni er verksamhet på ridskolan för att passa både barn och hästar?

– Vi låter barnen vara med så mycket som möjligt. På så sätt hoppas jag att de lär sig mer om hästens beteende, kroppsspråk, förutsättningar och hur de läser av hästen. Jag skulle generellt vilja se mer utbildning om hästetologi och mer avsutten verksamhet på ridskolorna med fokus på samspel.

– Vi försöker forma vår verksamhet med siktet på att bli en hästskola, snarare än en renodlad ridskola. Främst lär vi ut ett empatiskt bemötande med respekt och lyhördhet för hästen och dess behov som art och individ. Vi strävar efter en god relation före prestation. Hästarnas olikheter i typ, förutsättningar och personlighet är en viktig del i att lära barnen individuellt bemötande och hur man hanterar olika sorters hästar. Vi försöker låta barnen vara med för att se hur vi hanterar problem som uppstår, genom att tydligt förklara vad vi gör och vad som kan ha orsakat problemet. 

– Vi har ett stort ansvar på ridskolan. Det är här de flesta kommer i kontakt med hästar för första gången. Jag vill förmedla till våra elever, att då hästarna inte har något verbalt språk så måste vi bli hästarnas språkrör. För att kunna bli det krävs att vi lär oss från grunden om hästens natur. Hur de uppfattar sin omgivning, kommunicerar, lär sig saker och anpassa vår träning efter den forskning som finns. 

Ridläraren Sara Hiller får ta över pinnen.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2024.