Ridsportjournalisten Sarah Thunholm är död

Sarah Thunholm visste mycket väl vad en halvhalt var. Men när det gällde sig själv tog hon inga. Det var i stället nästan så att man ibland fick ta dubbla halvhalter själv för att hinna med. Och det var roligt.

Sarah var hästmänniska. Hon gick både RIK1 och RIK2 på Strömsholm och utbildade sig till ridlärare och hon tävlade en hel del. Men när ridsportförbundet på 70-talet behövde en kommunikatör nappade Sarah. Hästarna och ridningen fick bli hobby, och i ännu högre utsträckning när hon började som journalist på sportredaktionen på Länstidningen i Södertälje.

LRF såg Sarahs potential i både hästkunnande och journalistiskt driv och erbjöd henne att starta och driva Hästjournalen. Så i många år pendlade hon från gården Gullsmedsmora i Sörmland till kontoret på Vasagatan i Stockholm.

Hästjournalen levde men Sarah ville vidare och började frilansa som ridsportexpert för både Eurosport och Dagens Nyheter. Hela tiden hjälpte hon också till med texter och bevakning för Ridsport och så småningom koncentrerade hon sig enbart på Ridsport.

Alltid tillsammans med sin parhäst, maken och fotografen Roland Thunholm.

I decennier reste de land och rike runt, och över hela världen, med pennan och kamerorna i högsta hugg, innan Sarah 2011 ”bytte sida” och än en gång blev kommunikatör på förbundet. Då hade hon och Roland hunnit göra sex olympiska spel, samtliga VM och EM (i de flesta grenar) och åtskilliga världscupfinaler.

Samtidigt som de skötte sitt Gullsmedsmora och alla hästar och hundar. En dotter hanns också med, Mathilda.

Jag var med på väldigt många av Sarahs och Rolands resor. Vi träffades på platser över hela världen där det var någon viktig hästtävling. Det började i slutet av 70-talet och sedan jobbade vi på.

Men allt var inte arbete, tvärtom.

Vänskapsbanden och kamratskapet växte. När vi träffades på en tävlingsplats, kanske några månader efter att vi setts senast, så bara fortsatte vi att prata ungefär som att det var igår vi sågs.

Vi lärde känna varandras familjer och, trots att vi bodde nästan 60 mil från varandra, så träffades vi.  Jag minns ett stort kalas i trädgården på Gullsmedsmora, det måste ha varit i samband med Sarahs 50-årsdag, med sol, god dryck och mat, bad i Sarahs älskade sjö och innerlig värme i sinnena.

Resor innebär alltid äventyr och det finns hur mycket som helst att minnas. Som när vi delade ”cell” på en kloster i Rom vid VM 1998, bara för att vi skulle kunna komma upp i tid på morgonen för att hinna ut till fälttävlansterrängen.

Eller när vi skulle till EM i fälttävlan i Luhmühlen. Vi skulle ta färjan från Trelleborg till Travemünde och när vi kastat loss meddelade kaptenen i högtalarna att vi var välkomna på färjan till Rostock …

Eller när vi slogs mot arrangörerna vid VM i Haag 1994 som först ville ta ut skyhöga mat- och telefonkostnader och vi i stället annekterade ett närliggande kafé. Eller när vi på vägen till terrängbesiktningen vid VM i Jerez hittade en liten, liten restaurang, mitt ute i ingenstans, och blev rikligt trakterade av den överförtjusta ägaren.

I början av 90-talet arrangerades vartannat år VM i hoppning för journalister. Vi åkte till Bern i Schweiz, till Stockholm (där laget vann) och till Buenos Aires i Argentina. Vi tävlade på lånade hästar, vi hade fantastiskt roligt och vi njöt, inte minst när vi efter tävlingarna i Buenos Aires tog bussen ut på Pampas, hälsade på hos en svensk-argentinska och red  i äkta Taube-anda över Pampas vidder.

Många blev de kvällar när vi efter jobb samlades på någon restaurang för sen middag. Och vin, ibland för mycket vin. Men roligt hade vi och vi orkade alltid.

Särskilt Sarah, alltid i farten, alltid främst, ofta i centrum och alltid med ett varmt hjärta för alla.

Jag träffade Sarah så sent som vid Falsterbotävlingarna i år. Hon var sig inte lik, men ändå vår Sarah. Hon planerade för hopp-SM, som hon som pressansvarig genomförde förra helgen, och hon gasade på på presskonferenserna, precis som alltid.

Men inte ens Sarah kunde dölja att hon var trött, och att hon hade ont.

På tisdagen gjorde hon en definitiv halt och lämnade alla oss, Roland, dotter Mathilda med make Peter Hageman och deras dotter Olivia, 2,5 år, och alla glada och varma minnen.

Christel Behrmann

Thunholms i Ridsportpodden

Sarah Thunholm och Roland Thunholm medverkade så sent som för ett par veckor sedan i Ridsports OS-podd, där de i en lång öppenhjärtig intervju med Ridsports OS-redaktör Annelie Frank berättade om minnen och anekdoter från sitt långa gemensamma yrkesliv.

Första delen av intervjun börjar 11.09 minuter in i avsnitt 4, del 2 hittar du i spelaren nedan.

Andra delen av intervjun med paret Thunholm startar 8.15 minuter in i avsnitt 9.