Steve Guerdat: ”Jag har Jalisca att tacka för allt”

Steve Guerdat har ett individuellt OS-guld och tre världscupsegrar på meritlistan, förutom en hel mängd andra medaljer och stora framgångar. Just nu är han rankad tvåa i världen. Hästarna han valt ut nedan har givit honom några av hans största framgångar.

Öppnade många dörrar

Jalisca Solier (SF sto f- 97 e Alligator Fontaine-Jalisco B, uppf Christophe Millerchristophe, äg Yves G Piaget).

– När jag slutade hos Jan Tops hade jag inga egna topphästar utan hankade runt på unghästar i 1,20-klasser. Efter att ha ridit de allra största klasserna var det tufft att försöka ta sig tillbaka på egen hand. 2006 lyckades jag få en hästägare att köpa Jalisca Solier, och sedan tog det fyra månader innan vi vann världscupen i Genève. Efter det öppnades många dörrar för mig – det var som en saga. 

– Vi var nia på OS i Hongkong 2008 och bärgade ett brons med Schweiz lag, och vi fanns även med i EM-laget som tog guld 2009. Året efter vann hon Top Ten-finalen och innan Jalisca pensionerades i slutet av 2013 hade hon hoppat hem många stora segrar åt mig. 

– Jag ville avsluta hennes karriär medan hon fortfarande hade chansen att få föl, men det blev tyvärr aldrig så – bara en månad efter hennes avtackning fick hon en fraktur i ett framben när hon var ute i hagen. Jag var i väg på tävling den dagen, men kastade mig i bilen när jag fick veta. Jag hann hem för att ta farväl av henne innan vi var tvungna att ta bort henne.

Jalisca är den som gjorde det möjligt för mig att skapa min egen historia. Utan henne hade jag inte varit där jag är i dag.

OS-hästen som skrev historia

Nino des Buissonnets (SF val f -01 e Kannan-Narcos II, uppf Nicolas & Caroline Deroubaix, äg Urs Schwarzenbach) .

– Nino hoppade in i historieböckerna för evigt när vi tog guld på OS i London 2012. 

– Målet med honom var högt satt, men det var nära att det inte blev någon gemensam karriär för oss. I vår första tävling stannade vi ut oss på första hindret i en 1,40. Jag beklagade mig för min tränare, som sa att det kanske inte är en häst för det allra största. Men en kollega sa: ”Det kan i alla fall bara gå bättre nästa gång”. Kanske gjorde det att jag släppte lite av pressen på mig själv, och då lossnade det.

Steves svenska favorit

Albführen’s Bianca (SWB sto f -06 e Balou de Rouet-Cardento, uppf Stall Hickey, äg Hofgut Albführen).

– Svenskfödda Bianca hade något extra, hon berörde mig verkligen. Hon var som en familjemedlem och hade en härlig personlighet – vissa hästar minns du inte för deras resultat utan för vad de var. Bianca var en sådan häst, även om hon också tog ett individuellt VM-brons 2018 och vann mycket annat. Hon var så vacker och alla älskade henne.

– Jag tävlade henne under sex år men hennes liv blev alldeles för kort, då hon drabbades av en hjärntumör och somnade in bara 15 år gammal.  

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 4/2025.