Svenskarna efter dunderdebuterna: ”Det här gav mersmak”

Badminton Horse Trials klassas som ”tävlingarnas tävling” och räknas inom fälttävlan som större än ett mästerskap. I helgen gjorde två svenska ryttare Badmintondebut: Malin Josefsson på Golden Midnight (SWB val f-08 e Goldmine-Maraton, uppf Gert Hermansson) och Louise Romeike på Wieloch’s Utah Sun (HOLST sto f-04 e Limbus-Cor de la Bryere, uppf Hans Thomsen). Som Ridsport tidigare rapporterat presterade svenskarna på topp. De inte bara genomförde tävlingen utan placerade sig båda på den översta fjärdedelen av resultatlistan baserat på alla 80 som startade i tävlingen (läs mer här).

Malin och Golden Midhnight kom på en 22:a plats med 57,2 straff, med endast ryttare från de stora fälttävlansnationerna Storbritannien, Nya Zeeland och Irland framför sig i resultatlistan. Louise Romeike och Wieloch’s Utah Sun slutade på en 24:e plats med 57,7 straff. Gemensamt för båda svenska ryttarna var inte bara debut vid Badminton Horse Trials, utan även debut på femstjärnig nivå.

När Ridsport når Malin Josefsson är hon kvar i Storbritannien där hon befunnit sig de två senaste månaderna. Hon stannar för tävlande i ytterligare tre veckor, och ska bland annat rida en Nations Cup innan hon reser hem. Malin berättar att hon är jättenöjd med sin häst Golden Midnight – allmänt kallad ”GM”.
– Jag hade höga förhoppningar om att det skulle gå bra, och det gick så bra som jag ville, sammanfattar Malin.

Mest respekterade tävlingen

Att rida en mästerskapslik tävling som Badminton som så många följer beskriver hon som stort och speciellt.
– Det är den mest respekterade tävlingen som finns inom fälttävlan, och att genomföra säger mycket om nivån man ligger på.
– Det här gav definitivt mersmak, och jag hoppas få göra det fler gånger.

I terrängen tror hon att hon ganska lätt skulle kunna göra vägarna lite kortare och att hon inte är långt ifrån toppen. Även i hoppningen känner sig Malin stabil tillsammans med GM och hon tycker att de håller den nivån som behövs. Däremot behöver hon jobba på dressyren.
– Om man ska hålla sig inom topp-5 så måste dressyren bli bättre.

GM är en häst med mycket fullblod i sig, han har långa bakben och kan bli lite springig på dressyrbanan. Malin vet med sig att han behöver komma mer under sig i dressyren, och på hemmaplan har det redan blivit bättre. Nu är det dressyren som ekipaget ska komma igång med efter vilan.
– Vi börjar skritta igång om några veckor och så jobbar vi med dressyren.

Om man ska hålla sig inom topp-5 så måste dressyren bli bättre.

Om det blir Badminton redan nästa år för Malin är upp till förbundskaptenen att avgöra. Mycket beror på om Sverige lyckas kvala ett lag till OS eller ej och om Malin då är aktuell för laget. Men skulle Malin få förtroendet att rida Badminton igen nästa år skulle hon tacka ja till det.

En fantastisk upplevelse

Även Louise Romeike summerar Badminton som något speciellt. Ridsport når henne i lastbilen på väg hem när de kör genom Nederländerna.
– Det var en fantastisk upplevelse som var jättehäftig och gav mersmak och det här gör jag gärna igen, säger Louise.

Att komma på den övre fjärdedelen av resultatlistan vet Louise är något speciellt, därtill att rida två felfria ritter över hinder.
– Alla jag pratat med säger ”wow” om resultatet, men som den tävlingsmänniska jag är så finns det saker jag skulle vilja göra bättre.

Badminton beskriver Louise som en tävling med mycket folk och häftig stämning. Hon har varit vid tävlingarna en gång tidigare, då utan häst.
– Jag var här för två år sedan när min man (Claas Romeike) tävlade, och då tänkte jag att jag också skulle vilja rida den här tävlingen någon gång när det passade.
– Det behövs att man har en häst som är lite ämnad för det och som verkligen vill över hinder i den tuffa terrängen. I år kände jag att jag kanske kunde prova att starta.

Det kändes också bra att få sluta på en häst som är ”top-fit” och sätta en nollrunda i hoppningen.

Terrängbanan passade Utah Sun – eller Urmel som hon kallas – bra. Louise beskriver den som ”engelsk” med många hinder, stort redan från början och stort ända in i mål.
– Hästarna måste vara modiga och gå på av sig själva på en sådan bana, och Urmel är väldigt på och går gärna framåt.
– Det kändes också bra att få sluta på en häst som är ”top-fit” och sätta en nollrunda i hoppningen, det var bara tio som nollade och det var kul att vara en av dem.

Blev spänd i galoppen

Men precis som för Malin är Louise inte helt nöjd med dressyren, och hon tycker att där brukar de vara bättre.
– Vi fick en bra start i skritten och traven, men sedan blev hon spänd i galoppen och då gick det lite sämre.
– Och tyvärr är galoppdelen som stor del av dressyrprogrammet, säger Louise.

Nu väntar en välförtjänt vila för Urmel, men själv ska Louise tillbaka till Storbritannien om bara några veckor.
– Jag ska bland annat rida Nations Cup på min VM-häst Waikiki.
– Det är lite lustigt, jag har bara tävlat i Storbritannien en gång tidigare, och nu gör jag det två gånger på bara några veckor, säger Louise med ett skratt.

Resultat