Telefonsamtalet ledde till att Catja fick en elitponny

En dag i höstas ringde det hemma hos ponnyletande familjen Lage i Åstorp. Elitkusken Helene Norrback undrade om de ville ha hennes ponny Sayonara på foder.
− Vi trodde först att det var ett skämt, säger mamma Jessica Lage.

Men nu finns ponnyn i familjen och det är mest körning som gäller.
− Vi har absolut ingen bakgrund som ”hästfamilj”, fortsätter Jessica.
Men när äldsta dottern Catja, snart 15 år, var sex år gammal ville hon plötsligt ”rida på en liten häst.” Då fick hon prova på Smulan, ett fjordsto och sedan var hon fast i hästvärlden. Det blev mer ridning på snälla Smulan, det blev ridskola, och det blev körläger på Gotland.

Så småningom kom Lillis och Bernhard in i Catjas och hennes lillasyster Elins liv. På frågan om de ville hjälpa till med de här små ponnyerna fanns ju bara ett svar. Elin tog hand om shetlandsponnyn Bernhard.
− Då ville jag bara rida och jag red också in Bernhard själv.

Catja tog hand om Lillis, var på tävlingskurs för landslagskusken Susanne Ankermark. Nu var hon på gång. Hon startade i Hjulkul och i andra tävlingsarrangemang och fick Lillis kvalad till medelsvår klass. Men han var ju ganska liten.
− Äga en ponny själva, ojojoj. Men vi började leta och det var inte lätt. Det var då som Helene ringde, hon visste att vi letade och ville veta om vi hade hittat något. Och så kom då erbjudandet om Sayonara eller Soya som hon kallas till vardags, berättar Jessica.
− Vi åkte och hälsade på henne flera gånger, säger Catja. Och så blev det bestämt.

Tröttnade på att tävla

Soya är en D-ponny, gul med vit man och svans, vacker som en dag. Hon och Helene har tillhört eliten i flera år men plötsligt tyckte inte Helene att det var så roligt med körtävlingar längre. Hon gjorde en paus, fick dessutom en axelskada och Soya betäcktes och fick ett fint stoföl förra våren.
− Tanken var först att jag skulle komma igång med tävlandet igen så fort fölet var avvant, men det blev inte så. Tävla i körning var jätteroligt men när vi kom upp i svår klass var det inte så roligt längre. Pressen blev för tuff, det blev som ett tvång. Och så hittade jag familjen Lage.

Mest är det Catja som kör Soya, Elin har tagit över Lillis, dessutom är det hon som rider och hoppar med Soya. I helgen som gick var båda systrarna med på träning för landslagskusken Johan Herner. Full fart i maratonhindren med bägge ponnyerna och massor med tips och råd från en av Sveriges bästa maratonkuskar. Till vardags tränar de för parkusken My Eklund som känner Soya väl, ponnyn har varit uppstallad på Mys gård utanför Perstorp.

Hela familjen engagerad

Det här med körningen har också blivit en verklig familjegrej. Under träningen var mamma Jessica groom, mormor tog tiden, morfar var supporter och pappa dök upp för att ha koll, han är teamets ”handy man”. Alla har ett stort engagemang i en sport som de för några år sedan inte visste så mycket om.
− Vi är helt fast i det här nu, säger Jessica. Så fantastiskt roligt.

Att det ska vara just roligt för alla men främst för döttrarna är hon mycket noga med. Det som skulle blivit Soya och Catjas första tävlingssäsong tillsammans har nu blivit en period när man kan lära känna varandra ännu bättre, träna och få rutin. Soya är bara 12 år och har massor kvar att ge i körtävlingssammanhang.

Och hur kände Helene Norrback det när hon såg Soyas och Catjas första maratonträning tillsammans?
− Visst grät magen lite när Soya flyttade, jag har ju haft henne hos mig sedan hon var sju månader, säger Helen.
− Men det här är riktigt bra. Det är faktiskt kul att titta också!