Tiden går

Tanken var ju att jag skulle sitta och plugga, men jag kan ju meddela att den där tanken inte riktigt kommer att levas ut till 100 %… När jag börjar och slutar min dag med fysiskt arbete i mörker så sprudlar inte energin direkt. Jag föredrar att kunna sköta mitt arbete framför att halvdöd harva mig igenom plugg och arbete varje dag. Jag går på magkänsla. Magen skulle inte palla det och magen kommer först och främst!

Hemma i Sverige bytte jag och mamsen häst – officiellt. Jag fick rida lite på båda två och tog sedan med mig Pondus över vattnet. Han gjorde snabbt sig hemmastadd på dansk mark. Hagvistelse om morgonen, ridning vid lunch och Zane har officiellt utnämnt sig själv som medryttare efter att hon fick jogga honom en kväll efter han gått hårdträning på dagen.

Vissa hästar behöver mer rörelser än andra för att få igång blodcirkulationen ordentligt och jag har känslan av att Pondus är en av dem. Skrittmaskinen traskade han in i som om han inte gjort något annat. Normalt tar det ca 2 varv innan hästen förstår grejen. Pondus var en klippa!

På tiden som han nu har varit här har vi mest hållt oss till att befästa basic. Alla hästar ska ha basicarbete i kroppen. Har man inte det så har man ingenting. När hästen arbetar basic så är den trygg och vet precis vad den skall.

Vad är då basic för mig? Start, stopp, tempoväxlingar och rakrikting. Allt det där handlar egentligen om framåtbjudning så man kan säga att allt basic har att göra med ”viljan att arbeta”. Har man basic så har man MASSOR av möjligheter, men det gäller att vara konsekvent så man alltid håller basicarbetet i form. Nåväl, det går ganska fort framåt i alla fall och jag tror lilla Pondus uppskattar sitt nya liv. Trots lite träningsvärk.