Tysk hoppryttare byter till svensk flagg

Tyska hoppryttaren Robin Naeve, 28 år, går över till att tävla för Sverige. Det blev klart med Henrik Ankarcrona ganska direkt efter Gothenburg Horse Show och nu är det officiellt. Hans mamma är svenska Catrin Nathansson och hans pappa Jörg Naeve, som driver ett handelsstall med topphästar inom hoppning och själv tävlar upp till Grand Prix.

Veckan innan GHS var Robin Naeve tvåa med Carlito H i Neumünsters Grand Prix och i Göteborg debuterade han i 5* hoppning med strålande resultat, felfri i alla rundor förutom ett tidsfel i Grand Prix.
– Det var en överraskning för mig att det gick så bra i Göteborg. Jag tänkte att om man får en placering får man vara nöjd, men det blev ju fyra eller fem placeringar! säger Robin Naeve.

”Värvades” till landslaget av Peder Fredricson

– När jag var i Göteborg var det många som hörde att jag pratade svenska. Peder (Fredricson) kom fram till mig och vi hade ett långt snack. Han sa att “sa ”vi har en bra spets, en bra trupp men vi saknar någon i din ålder”, berättar Robin Naeve för Ridsport.

Robin hade tänkt tanken att kanske rida för Sverige förut, men inte vågat ta steget och såg kanske heller inte riktigt fördelarna med att göra det.

– Sedan pratade jag med Henrik Ankarcrona i Göteborg. Jag uppskattar verkligen att han tog sig den tiden. Vi satt i en halvtimme och pratade och han berättade om sin vision och hur de jobbar och jag kände att det var verkligen något jag ville ta del av. Det kändes intressant och modernt och det fanns en bra plan bakom det hela. Det var därför jag till slut tog steget, säger Robin.

Började rida sent – på ridskola i Sverige

Som 12-åring flyttade Robin till Sverige, men under sina första levnadsår bodde han i Tyskland, på sin pappas gård, där man drev hästverksamhet.
– Men medan jag bodde på gården spelade jag bara fotboll och hade inte intresse för hästarna. Jag hade inte heller något tryck från familjen att jag skulle börja rida.

Istället var det när han bodde med sin mamma i Sverige som han började rida, på Bogesunds ridskola.
– Min bror som bor i Stockholm har inte heller något med hästar att göra, men då kom tanken att om ingen av oss ger det ett rejält försök kommer vi att ångra det när vi blir äldre.

Robin tänkte flytta ner till sin pappa direkt för att börja rida. Men pappa Jörg sa att han måste sitta på en häst och känna efter om det var något för honom. Robin gick då på Danderyds gymnasium och kunde ta moppen till Bogesunds ridskola som låg tre, fyra kilometer från hemmet.
– Jag var 16 år och började i nybörjargrupp. Där fick jag prova att sitta på en häst, att sköta en häst. Jag gav det ett försök och jag gillade det! Sedan fick jag lära mig rida på riktigt på pappas gård.

Kan inspirera andra som börjar sent

– För mig är det roligt att berätta om det för min historia är inte den vanligaste, säger Robin.
I början var det svårt att vara 16 år och nybörjare, tyckte han.
– Jag såg inte en distans på ett år. Men sedan var det kul när det blev lite framgångar. När man fick sin första placering i en meter, och sedan sin första placering i högre klass.

Trots att han är född in i hästvärlden tycker han inte att han varit så privilegierad. Först hade Robin bara en häst som han tävlade, sedan blev det två.
– Jag har inte kunnat köpa dyra hästar och har inte haft så många hästar. Men det finns en väg om man verkligen vill. Kanske motiverar det några att se det. För mig har det ju gått snabbt.

Åkte till Paul Schockemöhle

Robin utbildade sig till fastighetsmäklare i två och ett halvt år.
– Men jag jobbade aldrig som mäklare. Jag fullföljde utbildningen och gick sedan tillbaka till hästarna. Det var kul med fastigheter, men det fanns ingen passion i det och jag saknade adrenalinet i ridningen.

Han håller fortfarande till på sin pappas anläggning. Verksamheten hemma på gården består av runt tjugo hästar och inte så mycket personal.
– Vi är tre som rider, pappa rider lite mindre men försöker fortfarande vara aktiv i sporten. Han fyller 58 år och har kul fortfarande och hänger med.

För en tid sedan var Robin dock iväg till Paul Schockemöhle och jobbade i ett halvår och tränade med Andreas Kreuzer (som red legendariska Chacco-Blue och har en tjänst med bland annat utbildningsansvar hos Schockemöhle)
– Jag hade hört så mycket positivt om Andreas och ville absolut träna för honom. Det var en hård tid, men också bra. Många inom sporten har varit där. Man får rida många hästar, det är långa dagar, men man lär sig mycket. Hemma är det tryggt, men man blir bekväm och lär sig inte lika mycket. Det är viktigt att komma ut ur sin bekvämlighetszon, då lär man sig mer.

Mamma var hästskötare åt Nick Skelton

Robins mamma Catrin bor fortfarande kvar i Sverige, i Vaxholm. Även hon är hästmänniska och var hästskötare åt Nick Skelton.
– Han köpte Arko (rankad etta i Europa fem år i rad, gick EM, VM och OS, reds anm) av min pappa och det var så mina föräldrar lärde känna varandra.

Minst ett par veckor om året tillbringar Robin i Sverige.
– Jag kommer till Sverige och hälsar på så mycket det går. Nu med bytet till Sverige är mamma väldigt stolt och glad, säger Robin.