Veterinären: ”Lindrig åkomma kan ge kraftiga beteendesvar”

Gemma Pearson är specialiserad inom beteende och beteende-rehabilitering och universitetslektor vid Edinburghs veterinärhögskola. En viktig del i hennes arbete, som hon också prisats för, handlar om att underlätta veterinärbehandlingar för både häst och veterinär, där hon bland använder sig av klickerträning.

Hur ser du på den senaste debatten om tävlingshästar? 

– Jag anser absolut att en häst kan både tävla och vara lycklig och glad! Man behöver bara vara uppmärksam på dess behov och välmående. Mentalt välmående är ju den femte punkten i välfärdsriktlinjerna de fem domänerna, och det kan uppfyllas. Mycket viktigt är hur hästen tränas, att man förstår inlärningsteori, hur hästar lär sig, och använder det. I de videoavslöjanden som kommit följs inte det, man ser hästar pushas. När det uppstår problem tar man till tvång, genom brister i kunskapen om hur hästar lär sig. Det är kommersiella faktorer som kommer in också. 

– Tack vare forskning om hästens beteende och inlärning har det kommit väldigt mycket ny kunskap de senaste 15 åren. Men mycket av den kunskapen inte hunnit spridas ut i hästvärlden; den är ju mycket traditionell. Har någon hållit på med hästar hela sitt liv och man börjar säga att hen skulle kunna göra det bättre, så känner sig folk hotade. Vad de gör med hästar är så centralt för vilka de är. 

I fall med beteendeproblem, finns det några gemensamma faktorer?

– För enskilda beteenden finns varierande orsaker, det kan om hästen exempelvis stegrar sig finnas olika skäl. Men vad som är tydligt är hur viktigt det är hästen får sina grundbehov uppfyllda, att vara med andra hästar, att utfodras så att få tugga många timmar per dygn och gå ute i hage eller paddock. Om inte de uppfylls uppstår lättare frustration och beteendestörningar. Många av mina patienter förbättras mycket bara genom att de får möjlighet till utlopp för de behoven. Vi talar  om ”Friends, Forage, Freedom”.

Varför är det viktigt att upptäcka skador på ett tidigt stadium? 

– Ändrat beteende kan vara ett tidigt tecken på en skada eller sjukdom. Hästen har blivit ovillig att fatta galopp, eller börjar riva oftare än vanligt. Olika individer är olika smärtkänsliga och olika tydliga med att visa om de känner obehag, det stöds av forskning. Jag har sett kraftiga beteendesvar på vad som visat sig vara lindriga eller lättåtgärdade åkommor. 

Hur går du tillväga när du utreder en häst med beteendeproblem? 

– Vid första besöket lägger jag över en timme på  att fråga om hästens bakgrund. Jag vill veta allt.  Hos en äldre häst är smärta mer troligt, hos en häst yngre än tio år mindre. Vad söker ägaren för? Är det till exempel en häst som inte går att klippa? Är det bara klippmaskinen som är problemet, så kan det räknas som ett invant beteende, som man kan jobba med.Men om hästen inte går att klippa, inte går att sko och bockar av den som rider, då handlar det inte om klippmaskinen. 

– Jag studerar också hästens känsloläge. Är den lugn är beteendet troligen en vana, som går att lära om. Men om hästen är uppjagad så finns det tre orsaker; smärta, rädsla eller frustration. Vi tittar också på om smärtstillande behandling ger någon förändring. Vid allvarliga fall med mycket rädda hästar provas också lugnande preparat, till och med psykofarmaka. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 1/2025.