Windsor: ”Inte alltid vår tävling”

Windsor, inte alltid vår tävling verkar det som. Resan dit gick bra, vi kom lagom i tid till alla färjor. Inga förskräckliga köer. Kommer fram och Axels team hade reserverat en toppenplats till oss nära stallet. Gick ut med hästarna på kvällen och de är piggare än piggast, alltså har de rest väldigt bra, det är ju alltid ett orosmoment när man åker långt.

Dag två var det veterinärbesiktning. Då ingen hade anlänt och Annika satt på ett plan på väg så innebar det att man fick knoppa, borsta och fixa vita ben medan Persson vandrade med dem inne på stallområdet. Som tur var hjälpte Robban från team Olin oss att leda på besiktningen och i sista sekund dök också Annika upp.

Sedan tog vi ut dem i par respektive enbet och körde ut i parkerna, bl.a. Längs The Long Walk, den långa allén upp till slottet, och vi såg prinsen ute och köra sitt spann. Allt var frid och fröjd.

Dressyren den var helt ok, inte det bästa som körts och inte det värsta. Stånghästarna var fantastiska. Efter dressyren Hade vi en hel vilodag då kuskarna och maratongroomarna kunde passa på att gå hinder samtidigt som parkuskarna hade sin dressyrdag.

Maraton måste bli snabbare och utan olyckliga stopp. Träna träna träna. Men jobbigast var nog precisionen, ena förlöparen bestämde sig för att idag är en dag då jag känner att jag ska mest studsa rundor. Allt detta studsande gjorde inte bara att det blev svårare att styra utan även att en draglina lossnade från förvågen och de fick blåsa och det blev straff för groom av. Bittert men vad ska man göra? Antingen deppar man ihop eller så tar man nya tag!

Helena och Annika skyddar sig från regnet, på det hästigaste sättet de kunde komma på.

Pricken över i:et var nog när vi ska köra hem, åker i princip samtidigt som team Dengg. Vi tog en av alla de långa köerna till färjan och de tog en annan. Vi hamnade bakom farligt gods som tydligen tar längre tid att checka in och team Dengg blir sista hästlastbilen på den färjan så vi fick vänta två timmar extra.. men vi blev inte bittra vi inte! Förövrigt gjorde Axel och Johan en toppentävling, etta och trea i precisionen! Heja Sverige!

Förövrigt har vi skickat iväg ännu en av originalen på Stenshill. Efter Magnus död så togs beslutet att hans bästis Brasse skulle få åka vidare till Christian, hans döttrar och Dazze som ni kanske minns skickades på pension förra året. Där ska han få leva pensionärsliv och få den uppmärksamhet som han förtjänar.

Sista promenaden med världens finaste Basse innan lastning.

Vi tränar vidare och peppar vidare för Valkenswaard.