Zalza växer

När man flyttat hemifrån för första gången så njuter man i början av att leva i skiten, men sen är man ju uppfostrad med ordning och reda så det dröjde inte så länge innan det började klia i fingrarna på mig.

Jag har varit helt mentalt positiv och avslappnad heeeela dagen eftersom jag visste att jag skulle sluta vid ett. Veckan efter man har jobbat helg så får man en halvfri dag i nästa arbetsvecka. Detta innebar att jag bara hann rida en häst innan jag slutade. Det gick fint. Den utvecklas massor just nu. Jag fick lite hjälp av både Andreas och Thomas. Andreas ville att jag skulle hålla halsen mer rak så hästen kunde balansera upp den (vi talar om en häst i de yngre åren) och Thomas bad om kvickare galopp. Det tar sig verkligen. Den är finare i kroppen nu än när den kom.

Därefter tog jag ner Zalza för ett pass i ridhuset. Självklart skulle det filmas idag också så jag, Anette och Andrea fick snällt vänta tills Thomas var färdig. Han sa att det bara skulle ta fem minuter, men som med mycket annat i hästvärlden så är det betydligt längre i verkliga livet än i en ryttarhjärna. Nåväl, jag får väl erkänna att det faktiskt inte var Thomas fel. Minneskortet blev fullt och han var tvungen att ringa ett samtal för att veta vad som fick raderas. Som tur var hade jag inte så bråttom så jag kunde snällt vänta.

Zalza gick fint. Vi håller på att höja oss ett snäpp igen så vi ligger i en utveckligsfas för tillfället. Varje gång vi gjort det så blir det lite missar i rörelser, men det är inget som man behöver att stressa för. Det släpper så snart hon fått den styrkan. Hon har inget svårt för rörelserna. Efter lite galopparbete och den underbara insikten att båda piruetterna nu är ganska så jämna så tog jag kort travarbete med några diagonala slutor. Först ett par långa och sedan tvärade jag ned nästan ner på GP nivå (det vill säga hörn till mitten av långsidan). Det är kul när man tänker tillbaka. När vi kom hit hade jag skitsvårt för slutor, speciellt till höger. Nu är det rena rama klacksparken.

Jag har jobbat fram piaff och nu även passage för hand. Det var faktiskt i den här veckan som hon tog sina första ”riktiga” passagesteg. Nu ska bara allt upp i sadeln och det kan vara positivt med någon som påminner henne ifrån marken så det kanske mamma får göra imorgon.

Men nu kommer mamma så jag måste springa ut och öppna grindarna! Vi hörs.