Slit och släng

Den senaste ponnyn ”motsvarade inte förväntningarna” så nu vill han lämna tillbaka den. Det finns ett tydligt mönster. Familjen köper en ponny, den har massor av fina meriter och det är bra i början, men efter ett tag är den halt eller har ont i ryggen eller har börjat stanna. Det är då han beklagar sig över hur olycksdrabbade de är som hela tiden råkar ut för såna som det är fel på.

De tar in kiropraktorer, massörer, equiterapeuter, kopplar in namnkunniga veterinärer och röntgar för att se om det inte finns kissing spines, pålagringar, lösa benbitar eller andra fel som man kan anklaga tidigare ägare för att ha undanhållit.

Och ingen som känner dem säger: det är er det beror på! För om ponny efter ponny ”går sönder” är det sannolikt dålig ridning och bristande kunskaper det handlar om. Tränare fjäskar för dem därför att de har pengar och andra runt omkring tassar på tå för de vill inte förstöra sina relationer.

Pappan talar om dessa levande varelser som prylar som ”inte var så bra som de trodde”, som ”inte motsvarat förväntningarna”. Han talar om dotterns levande tävlingsredskap som något man kan ”byta ut” och ”byta in”. ”Hos handlare X är det bra för där får man byta in den om det inte funkar”. Det blir veterinärutredningar och försäkringsprocesser och till och med avlivningar.

Tänk efter vad som egentligen händer när man säljer en ponny eller häst. Allt i hästen liv byts ut. Den får ett nytt hem, nytt foder, ny hovslagare, ny sadel. En ny ryttare med ett annat träningsupplägg och nya tränare som inte känner hästen eller ponnyn sen tidigare. Den är helt utlämnad åt kunskapsnivån och intentionerna hos sina nya ägare och den nya ryttaren.

Självinsikten varierar. Det finns många okunniga, nyblivna hästägare som är fullt medvetna om att de inte kan allting och tar hjälp -deras hästar har en chans. Sen finns det de som verkar tro att en häst är en motorcykel.

”Det tar tre generationer att bli en bra hästmänniska” sa min gamla ridlärare. Och det är sannerligen inte lätt det här med hästar. Skador kan alla råka ut för, och alla kan ha otur med en häst eller två. Men är det problem med häst efter häst efter häst i en aldrig sinande ström är det nog inte bara otur.  

För ett antal år sedan hörde jag följande från en veterinär:

–  Det finns människor som pajar hästar på löpande band, liksom det finns de som mestadels har friska hästar. Studera vad de som har friska hästar gör, och ta efter det.

En ponny eller häst man utbildat eller vidareutbildat själv och som fortsätter att vara fräsch genom åren är något att vara stolt över. Själva resan man gör tillsammans är i sig ett pris. En frisk häst är en pokal som inte syns på någon hylla, men som för alltid kommer att blänka i ens minne.

Jag beundrar de som gräver där de står, som tar väl hand om det de har och som gör det bästa av sina ponnyer och hästar. Framför allt beundrar jag de som har mestadels friska hästar och låg omsättning i boxarna.

De är de riktiga hästmänniskorna, motsatsen till slit- och- släng-folket.

/Ulrika