Anna Hassö: ”Om det här är framtiden – då är vi riktigt illa ute…”

Nu är jag lite chockad, och orolig.

Hur mår hästar egentligen, och hur kommer det att bli i framtiden? Är det verkligen normalt för många att hästar knappt vara ute, och om och när de är det, då endast i små rutor, ensamma?

Ja ok, jag vet att jag tjatar lite om detta, men kan inte låta bli. Jag har ganska många hästar på lösdrift, inklusive flera svårklasshästar i två grenar. Jag menar inte att alla måste ha sina hästar på lösdrift. Att alla hästar mår bra av utevistelse, både mentalt och fysiskt, kan jag inte backa på. De mår bäst av att röra sig hela tiden, och jag köper inte att dagens hästar är så känsliga att de inte kan vara ute i minusgrader.

När vi kommer till sällskap i hagen, så tror jag på riktigt att många hade haft mycket mindre hanterings- och ridproblem om deras häst fick gå med andra hästar. De behöver stimulans och de blir smarta i kroppen, små rörelser hela tiden kring varandra, som skapar hållbarhet.

Nu slutar en del läsa, och andra tycker jag är galen, för de (hästarna alltså) är så värdefulla att man inte vågar riskera detta. Hästar behöver springa av sig, och det är inte farligt om de gör det ihop med en lämplig kompis. Om man inte vill eller vågar galoppera på ute ordentligt, så är det bättre om hästen får göra det i hagen. Många tar in hästen så fort den springer i hagen. Det är ett naturligt behov som den försöker tillfredsställa. Låt den göra i hagen det du inte vågar i ridhuset!

Är det på allvar bättre att den enda rörelse hästen får är på volt, eller i helt kontrollerad motion, så att den sen inte tål minsta grästuva den ska passera? Läste idag ett inlägg på en avelssida (inte svensk) att det finns uppfödare som separerar sina hästar efter avvänjning från modern, så att de aldrig får röra sig fritt ihop med andra hästar. Har de här människorna missat all forskning om hästens tidiga utveckling fysiskt? Skelett, senor, muskler och ligament utvecklas endast under rörelse de första åren, och detta kan inte kompenseras med träning senare i livet.

Givetvis motiverar de detta med hästens höga värde. Hur mycket är en häst värd när den är 8 år och sönderbehandlad i alla leder och kanske även i ryggen? Fast såklart, det drabbar ju inte uppfödaren? Eller? Hur länge kan den här utvecklingen fortgå? Det är ju inte speciellt långsiktigt tänk om det sen visar sig att hästarna inte håller. Fast det dröjer ju litet innan man upptäcker det såklart.

Hur är det sen med kolik? Är det bara otur? Kolik kan ha olika orsaker såklart, men det händer oftare när hästar står stilla med för lite motion, reser, dricker dåligt mm. Tillbaka till lösdriftssnacket. Hästar på lösdrift får i princip inte kolik. Såklart kan det hända om de får dåligt foder eller liknande, men det kvittar ju var de står då.

Sen ska vi inte prata om alla olika tillskott som folk stoppar i sina hästar. Har man koll på att de inte får för mycket av en mineral som kroppen inte kan bryta ner, om man ger tre olika tillskott? När jag nu är inne på foder och så, måste det även nämnas att väldigt många hästar är feta. Fattar man att belastningen ökar med väldigt mycket vid ganska liten övervikt? Hästens leder tar en massa stryk, vi snackar ju inte 5 kilo här utan 50… Plus farten, alltså med den hastighet benet slår ner i marken, om det så är i landningen på ett hinder, eller i en ökad galopp. Det blir många kilo!

Om man fått uppleva en 12-16 år gammal svårklasshäst (eller ännu äldre) som kan sitt jobb, och man bara behöver fila på detaljer för att uppnå toppresultat, så inser man hur oviktigt det är att de är på topp mellan 6-8 år, även om trenden idag är att de är ganska odugliga om de inte gått minst ett championat i den åldern. Ok, tillbaka till själva hästhållningen. Hur blev det så här?

Vi har haft en häst till salu ett tag, den har hyfsade resultat i två grenar, kan vara en läromästare. Efter en olyckshändelse fick den under en kort period stå i liten hage ensam. Den blev ganska odräglig, utvecklade mötesskygghet, försökte vända då och då, och blev allmänt stressad. När den sen får gå ute med andra och motioneras regelbundet inklusive galoppera ute ofta, så är den väldigt enkel för vem som helst.

Ägaren har då satt som krav att köparen ska kunna tillhandahålla liknande hästhållning, men nej, det har verkligen inte lyckats… ”Men den kan ju se andra hästar i hagarna bredvid” och ”jo, jag rider ut om det är fint väder” osv.

Tycker folk på allvar att det är samma sak om deras barn får titta på de andra barnen när de leker utanför fönstret? Eller får inte barnen gå ut och leka för att de kan skada sig? Jag blir mörkrädd. Nu vet jag att allt inte var bättre förr, men jag kan verkligen inte ens minnas om man funderade på att man skulle skada sig när man klättrade hejvilt omkring ute med sina kompisar. Eller att någon sa åt en att det kunde hända. Hörde idag att man nu ska EU-anpassa lekplatser och ha gummimattor som barnen kan falla på osv. Är dagens barn också känsligare?

Jaha, vart kommer jag med detta då? Inte så långt, inser jag. Jag vet många som tycker att hästar enbart kan gå ut med skydd på, bara ridas på helt kliniskt underlag och aldrig någonsin skulle få gå med en annan häst. Jag vet också väldigt många som behandlar sina hästar regelbundet, och anser att det är fullt normalt. De yngre tar detta till sig och växer upp med att det är så det är. Att hästar måste behandlas hela tiden.

Så är det inte. Inte om de fått en bra uppväxt, på kuperade marker, med kompisar, och får fortsätta med det. Får varierad träning på olika underlag, återhämtning efter ansträngning (har inget att göra med om hästen har bra kondition eller inte, alla måste få återhämtning) och även efter långa resor, som är ansträngande även för en van häst. Då håller de bättre. Unga hästar behöver längre viloperioder, de är inte färdigväxta, har inte den styrkan, kan inte tävla i 12 månader i sträck. Spelar ingen roll hur vältränade de är. De måste få vila.

Jag vågar påstå att mina hästar har bättre kondition än de flesta tävlingshästar. Absolut har de flesta fälttävlanshästar bra kondis, men det har smugit sig in en hel del inomhusryttare även i den sporten. Läskigt. Kan inte hålla i längden. Man ser fler rakade rutor även på fälttävlanshästar numera. Alla kan få en skada, det handlar inte om det. Men man måste rannsaka sig själv om hästarna måste behandlas vid upprepade tillfällen.

Sen kan man inte rida på samma underlag hela tiden. Om man tycker att man har det perfekta underlaget, numera nästan bara fibersand som gäller… Det är inte perfekt att rida på hela tiden! Har mycket ”broms” i sig, sämre glidmoment, vilket är naturligt för hästens rörelseapparat. Ger fantastisk känsla att rida på, men bara för det kan man inte tro att det är bra till 100% av träningen.

Nej, det är inte alltid kul att trava ut i skånsk snålblåst på grusvägarna. Men det måste göras. Hitta några backar att jobba i. Många lastar flera gånger i veckan för att åka till ridhus. Vi lastar för att åka till backar och galoppslingor när underlaget hemma inte är tillräckligt bra för att galoppera ute. Tänk i nya banor! Inget är omöjligt, skapa en bra värld för din häst att vara i. Om du inte kan rida ut för att hästen beter sig dåligt, ta hjälp med det istället för att undvika problemet. Den kanske behöver komma ut i en ordentlig hage och få utlopp för lite energi.

Hästgårdar är för små, har för lite mark. Ett stort dilemma. Läste ett reportage om ett stort (kanske det största) tyskt stuteri. Marken till gården hade mindre mark totalt till flera hundra hästar än jag har till 7 (!) Markerna blir infekterade, vilket ger en massa andra problem. Om det här är framtiden, eller något folk tar till sig som ett fungerande recept, då är vi riktigt illa ute…

Hoppas våren kommer och hälsar oss välkomna på utearenan snart!
Väl mött
Anna

Den här texten publicerades första gången som ett blogginlägg på Anna Hassös sida Hassö Eventing.