Lite sorg och en massa kärlek

Vi har egentligen inte pratat sedan dagen innan jag flyttade till Danmark så jag ville så gärna åka hem och hälsa på. Jag ringde och vi bestämde att vi skulle ses ”senare” då han var så trött. Det blev lite senare vi tänkt då min vän gick bort i måndags och jag fick veta detta på min lunchrast igår. Total kaos såklart och så är man så irriterad över att jag inte kan vara i närheten… Men nu är det som det är och jag är glad över att jag hann prata med honom.

Detta har inte påverkat mig så mycket i arbetet som jag först trodde det skulle göra. Jag har snarare varit otroligt tacksam över att jag har ett fysiskt arbete. Kroppen vet vad den ska göra och hjärnan finner lite trygghet i det. Istället för att låsa in mig på mitt rum och stirra in i en vägg red jag vidare under eftermiddagen och känslorna fick gå sin naturliga bergochdalbana. Att låt dagen gå vidare och samtidigt tillåta mig själv att vara glad och ledsen när jag hade lust, var något som jag ska ta med mig i framtiden. Det fick tiden att gå och jag grävde inte ner mig i ett mörkt hål.

Sista hästen red jag ute på fältet för att få vara lite ensam. Det var en fin dag. Solen sken på en blå himmel med små fluffiga moln. Hästen var glad och jag grät innan jag drog en djup suck och tänkte att livet går vidare, en erfarenhet rikare. En dag kommer livet flimmra förbi. Det ska vara något värt att se.