Emma Emanuelsson om bangångskris: ”Ibland får man bara lösa en situation”

Det var i torsdagens kval inför ATG Riders League som Emma Emanuelsson och en annan ryttare kom springande in på banan bara minuter före klasstart. Emma hade två hästar till start på den andra banan på Elmia och det var på håret att hon hann till bangången i kvalet till ATG Riders League.

− Jag hann stega alla avstånd, och så kunde jag titta på de tre första innan jag satt upp, berättar Emma, som satte nollan med Centicco Pearl.

Hur löser man en situation när det blir tidsbrist?
− Det handlar om att ha bra medhjälpare, där alla är medvetna om situationen, och inte bli blockerad utan att ha fokus där och då. Du rider en häst, släpper vad som hände där, tar nästa bana – och i efterhand får du gå igenom allt.

Hur mycket brukar du titta på banskissen?
− Det beror på om den är ute i tid, vilket den är ibland, och ibland inte. Jag tittar alltid i förväg för att se bansträckning, bedömning och antal språng.

I ett optimalt läge, hur mycket tid lägger du på bangången?
− I högre klasser med mindre marginaler krävs det att man gått vägarna och kan anpassa ritten efter sin häst. Vid en mindre tävling med yngre hästar kickar rutinen in på ett annat sätt, men en Grand Prix-bana vill jag känna att jag har gått ordentligt, och haft tid att fundera på olika situationer som kan uppstå.

I krislägen, kan någon annan gå banan åt en?
− Ja, i torsdags bad jag min syster Anna gå banan åt mig om det blev tajt, för att säkra upp. Men det gäller att man känner varandra och känner hästarna om man ska banan åt någon annan

Har det hänt att du hoppat en klass utan att ha gått banan alls?
− Ja, det har faktiskt hänt. Det var inte jättekul men det blev felfritt.

Så det här med bangång är överskattat?
− Nej, det är skönt att ha gått banan men ibland får man se till att lösa det ändå.