Catharina Hansson: ”Ridsporten – en fristad från ålderismen?”

Den åldrande befolkningen är en tickande bomb. Vi lever allt längre, samtidigt som vi skaffar allt färre barn.

Samtidigt verkar arbetsmarknaden krympa alltmer. Vi har nästan 25 procents ungdomsarbetslöshet och i den andra änden vittnar många arbetssökande ”äldre” – kanske 45 eller 58 år – om att de sorteras bort vid rekryteringar. Detta trots att alla fördomar om att äldre är ovilliga att lära nytt, driva igenom förändringar eller införa nytänkande motbevisas av aktuella undersökningar.

Ändå frodas ålderismen inom arbetslivet.

Förr kunde många försörja sig själva när de var 15, 16. I dag betraktas man som barn länge, ibland tills man är 25 eller rent av 30. För att söka jobb som ung ska man helst ha både en lång utbildning och lång arbetslivserfarenhet.

Då är det hoppingivande att titta på ridsporten. Här är det andra lagar som gäller. Snart 87-åriga, bokaktuella Ulla Håkanson tävlade fram till 2023 och tog nyligen över Peder Fredricsons tidigare topphäst  Zaloubet. På världsrankningen i både hoppning, dressyr och fälttävlan är många över 50 år, snäppet under hittar vi ryttare som är 60 eller närmare 70 år. I Dublin var 59-åriga Laura Kraut ensam om att felfritt forcera den sällsynt intrikata Rolex Grand Prixbanan felfritt – en klass där 13 ekipage utgick.

Samtidigt som de äldre inspirerar tar den  unga generationen ryttare plats, med ett engagemang som lovar gott. 15-åriga Noomi Skobe Rosén, ny bloggare hos Ridsport, representerar en generation som både är seriös i sin satsning och samtidigt medveten om hästvälfärd och hållbarhet för både hästar och människor. 

Ridsporten samlar människor över generationsgränser på ett naturligt sätt. I samma lag, i samma ridklubb, i samma stallgång. Runtom i landet rider en pensionär och en tonåring ut tillsammans, delar stall, delar ridhus. Oavsett om du är 15 eller 87 är det samspelet med hästen som är det viktiga, inte siffrorna i ditt pass.

Tänk om resten av samhället kunde lära sig något av det!

Samtidigt finns det en krock mellan nytt och gammalt inom ridsportvärlden. Nyligen kunde vi se exempel på det när Noomi Skobe Roséns inlägg om sina känslor efter motgångar på tävlingsbanan bemöttes av äldre som tyckte att man får ”byta hobby om det är för jobbigt”. 

Visst har unga har mycket att lära, men om ridsporten ska ha en framtid är det dags att också äldre lyssnar och tar de yngre ryttarna på allvar.  

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 11/2025.