Hästen i mitt hjärtaMed en framgångsrik karriär sedan ponnyåren har Sofie Lexner ridit många hästar. Hon berättar om tre av dem som gjort ett lite extra stort avtryck i hennes hjärta – en hjärtehäst, en avkastarkung och en rosettplockare.
Sofie Lexner: ”Hon ger mig självförtroende”

Hej, kul att du vill läsa artikeln!
Den modiga divan
Inoraline W (SWB sto f -13 e Johnson-Amiral , uppf J.W. Greve,
äg Christinelund Dressage, Pilskytten Lantbruk AB)
– Jag blir nästan tårögd när jag pratar om ”Nora”. Det känns som vi är ihopväxta, det är hon och jag. Hon är verkligen min hjärtehäst, säger Sofie Lexner.

– Nora köptes in av Christinelund Dressage som 3,5-åring och jag har fått äran att rida henne sedan dess. Det har varit både upp- och nedgångar. Det var väldigt svårt att lära henne byta galopp. Hon var lite för het och tänkte ”fortast vinner”, i stället för att byta galopp.
– Nora har extrem vilja, mod och är världens snällaste häst. Modet smittar av sig till mig och hon ger mig självförtroende. Hon älskar att visa upp sig. Det är hon som tar med mig på en ritt.
– Hon är också en riktig diva. Det är hon som bestämmer över all personal. Hon berättar när hon ska ha mat, när hon ska ut och när hon ska komma in från hagen. Hon går tillsammans med en shetlandsponny i hagen, och det är den enda som får bossa över henne.

Avkastar-kungen
Willeman (val f -82 e Kilagårdens Maffe RS 93-Patrons Vivol RS 12, uppf Göran Lindgren)
– Jag började med shettisgalopp på en shetlandsponny som hette Willeman, som jag fick när jag var fyra år. Han har framför allt gjort avtryck för att han kastade av mig så mycket. Men han har också gett mig väldigt mycket mod till att rida ponnygalopp och vara den busiga hästtjejen som jag verkligen är i dag. Jag red faktiskt ett dressyrprogram, Lätt C:1, en gång. Det gick sådär, så jag fick hålla mig till galoppen med honom.

Blev en rosettplockare
Chin-Chin (val f – 87 e okänd, import
Nederländerna)
– Chin-Chin tog mig till de stora arenorna. Vi red EM, NM och SM. Jag tog väldigt mycket medaljer och rosetter med honom.
– Han köptes in som fälttävlanshäst, men han ville inte riktigt det, så vi skolade om honom till dressyrhäst. Jag fick ingen annan ponny så jag fick göra det bästa av det han ville göra. Där och då var det väldigt tråkigt eftersom jag var intresserad av fart och fläkt. Men när rosetterna och framgångarna kom så taggade jag till på det.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 18/2025.
Så arbetar Ridsport
Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.












Följ Ridsport på