Forskning
21 oktober 05:55

Så åt hästarna förr i tiden

Historiska faktaI dag river vi upp en säck müsli och ger hästarna tillskott som aldrig förr – men vad åt de förr i världen?

Så åt hästarna förr i tiden
Reservproviant i form av hästbröd från 1897. Var med i Armémuseums utställning ”Mat för en hel armé” 2013. Foto: Veterinärhistoriska museet

Hej, kul att du vill läsa artikeln!

Den tillhör Ridsport Plus - logga in, prenumerera eller köp artikeln för att läsa vidare.

Innan hästen tämjdes för omkring 5 500 år sedan levde den på artrika, fiberrika och energifattiga stäpp- och skogsbeten. När människan först tämjde hästen baserades födan helt på naturligt bete, vilket krävde att man flyttade djuren dit maten fanns.

Mixed Rootvegetables
Foto: Istock

Kokta grönsaker

Redan de gamla grekerna och romarna förstod att en hårt arbetande häst behövde mer energi än vad enbart gräs kunde ge. Man började stödfodra med korn, havre, lök, alfalfa och kokta grönsaker.

Filosofen Aristoteles skrev att grönt bete förbättrade hästens hårrem. Det finns bevarade lertavlor från det persiska riket som beskriver exakta fodergivor för olika typer av hästar.

Energi till krigshästar

När hästar skulle dra stridsvagnar och bära riddare räckte betesgräset inte till. I medelhavsområdet och Mellanöstern blev korn det dominerande kraftfodret. Även biprodukter som kli blev foder för hästar. I det medeltida Norden fanns en lagstadgad skatt, så kallad fodring, där bönderna var skyldiga att hysa och utfodra herremännens hästar.

African Botswana Food, Cauldron Pot With Boiled Meat Setswa, Beef
Foto: Istock

Kött i fälttåg

Under belägringar eller fälttåg i områden utan foder fanns det tillfällen där krigshästar utfodrades med kött. Köttsoppa, kokta djurhuvuden eller torkat kött rullat i kli kunde ges för att hästarna skulle överleva.

Hästbröd

Hästbröd, som gavs från 1600-talet till 1800-talet, bestod ofta av malda ärtor, åkerbönor och klihaltigt vetemjöl. Bröden bakades och gav en kaloririk och proteinrik fodergiva som ansågs öka hästarnas uthållighet.

Bark i nödfall

Heap Of Pine Bark Pieces Isolated On White Background
Foto: Istock

I det svenska traditionella bondesamhället, fram till 1800-talet, skördade man naturliga ängar. Höet var ofta artrikt men bärgades sent, vilket gav ett lägre proteininnehåll. Under missväxtår fick hästarna överleva på nödfoder; grenar, torkade löv, halm, mossa och bark kunde ges som foder. 

Havre blir det nya svarta

Under 1800-talet kom industrialiseringen och behovet av hästar exploderade. Spårvagnar, droskor och transporter krävde många hästkrafter. Havre blev det viktigaste fodret. Inom armén tog man fram standardiserade foderstater.

Foderindustrin föds

Under 1900-talets senare hälft ersattes hästar av traktorer och andra redskap. Bönder började med vallodling på åkermark och grovfodret blev mer näringsrikt. På 1950- och 60-talen började fabriker tillverka färdigblandat kraftfoder i form av pellets. År 1958 lanserade det brittiska företaget Spillers de allra första kommersiella foderpelletsarna under namnet ”Horse and Pony Cubea”. Biprodukter från sockerindustrin, som betfor, började nyttjas. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2026.

Så arbetar Ridsport

Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Ridsport är oberoende och fristående i förhållande till ekonomiska, privata, politiska och andra intressen.

Hingstar Online

Godkända hingstar i flera kategorier med bilder och fakta

Visa alla hingstar
Tipsa Ridsport Besök vår tipssida - du kan vara helt anonym