Dödsolycka sätter fokus på riskerna

Det finns få ridtävlingar som är så härliga att se som fälttävlan. Min käresta red fälttävlan en gång i tiden, numera är det mest hoppning och markarbete, själv är jag bara stalledräng, åskådare och hästkramare.

Det finns emellertid en punkt på vilken fälttävlan har bekymrat mig länge. Efter mer än trettio år i industrin har jag varit ytterst ansvarig för företagets arbetsmiljö. Ett hårt arbetsmiljöarbete har i decennier i mycket stor utsträckning eliminerat rotorsakerna till arbetsskador. Kvartalsvis göres, på samma arbetsplats, olycksfallsriskanalyser, månadsvisa skyddsronder säkerställer att all utrustning, kemikalier, skyddsutrustning, olycksfallsrutiner etc. etc är dokumenterat, på plats och funktionellt. Detta är också delar i ett ständigt förbättringsarbete och något som betraktas som positivt av alla inblandade. Arbetet revideras internt, vid ISO certifieringar och av Arbetsmiljöverket.

När jag ser fälttävlan förfäras jag över att det över huvud taget är lagligt att tävla i, eller arrangera tävlingar i, en sport där man totalt blundar för de absolut kristallklara konsekvenser en hästs eller ryttares misstag kan ha. Jo det står ”kan ha”, men det räcker. I min värld ska varje möjlighet till skada elimineras så långt det är möjligt.

All ridsport medför risker, helt klart. Av denna anledning rider numera nästan alla med ridhjälm, många har väst. Skulle sporten ha förlorat på detta? Absolut inte, det gör sporten tvärtemot mer tillgänglig för fler utövare.

Av denna anledning är det ofattbart att man idag inte bygger fälttävlanshinder som minimerar risken för skador vid en rivning. Dvs. som går att riva. Tekniskt finns det inga hinder. Man kan bygga en perfekt tegelväggsattrapp av frigolitblock om man vill. Kanske måste sportens regelverk justeras. Men vi talar om att rädda människors och hästars liv.

Det finns förstås invändningar: ”Då blir det ju en form av hoppsport”, ”det blir alldeles för dyrt”, jag ger ingenting för dessa åsikter.

Vakna upp och se verkligheten, Benjamin Winter är bara det senaste dödsoffret, fler följer helt säkert.

Låt mig dra en parallell. Om en truckförare på mitt företag voltar med trucken så att han bryter nacken, så hamnar jag ofelbart i fängelse. Låt mig spetsa till frågeställningen litet: Är det avsaknaden av ett sådant ansvar i fälttävlan som gör att vi tillåter oss strunta i uppenbara säkerhetsrisker.

Lösningar finns, nu är ett bra tillfälle att släppa gamla paradigmer och göra fälttävlan till en sport som blir mer tillgänglig även för riskmedvetna ryttare och som på så vis blir större och mer konkurrensduglig till glädje för hela ridsporten.

Mats Ohlsson
Tryde prästgård
Tomelilla