Äckligt eller helt okej?

Hästen kan bajsa vart som helst. Den bajsar under ridpasset, den bajsar i hästtransporten och hästen kan mycket väl bajsa rakt ner i ryktlådan när den står i stallgången. När hästen bajsar rakt ner i ryktlådan så heter det att det är ”gulligt”, men att någon annan bajsar på en bestämd plats (toaletten) är enbart vidrigt och äckligt.

Min egen hästtjej kan inte under några som helst omständigheter hantera kroppsvätskor så som snor, slem och uppstötningar utan att hon börjar hulka och nästan kräks själv. Däremot så tvekar hon inte en sekund innan hon pussar en helt grönslemmig hästmule och hon skrattar högt om hästen skulle råka nysa henne rakt i ansiktet så att hela hon blir täckt av snor.

Förstår ni vart jag är på väg? För mig är bajs alltid bajs, och det är ungefär lika äckligt vem det än kommer ifrån. Att det är bajs från en katt, en häst eller en människa gör det inte varken mer eller mindre gulligt eller för den delen mer hanterbart. Slem är alltid äckligt i alla former och färger.

Vad är det som gör att hästens avsöndringar är helt okej, medan alla andras är äckliga? Någon säger säkert kärlek, men ärligt talat, kom igen? Jag älskar mina barn men jag minns hur vidrigt det var att försöka att gräva fram en dotter ur ett lass bajs. Det var skitäckligt, alldeles oavsett hur mycket jag än älskar henne.

Mina egna avsöndringar kan jag ju däremot hantera och jag tror att det är precis så det fungerar även med hästmänniskor. Jag tror att ni helt enkelt har blivit ”hästifierade”. Ni har blivit ett med er häst, er häst är bara en förlängning av den egna kroppen. Förmodligen är det också just därför som Anna får moderskänslor när hon ser ett föl, men vänder bort huvudet i avsmak om det skulle visas en förlossning på TV.

Jag är inte alls avundsjuk för att ni är ett med era hästar, men jag fascineras av det och jag lever med det dagligen och stundligen. Om jag skall vara helt ärlig så måste jag nog, lite motvilligt, erkänna att jag tycker att det är ganska sött. Om jag inte hade tyckt det så hade jag väl aldrig valt att leva med en hästtjej?