Amanda Andersson: ”Jag har hoppat med övertejpade glasögon”

År 2025 har framgångarna duggat tätt för Amanda Andersson. I april tog hon sin första internationella seger i 4*-klassen i Strzegom med Double Carat – och upprepade bedriften på samma tävlingsplats i juni. För en månad sedan tog hon ytterligare en pallplats i 4*-klass när hon var trea med Jersey i Kronenberg. Nu är hon framröstad som Årets Komet.

Grattis, hur känns det? 

– Jättekul, det var oväntat, de andra som var nominerade är superduktiga. Det känns extra kul att det är läsarna som velat stötta mig. Ibland har jag tvivlat på mig själv men nu är jag trygg i det jag gör, det är jättecoolt, säger Amanda Andersson.

Du har förbättrat hoppningen, hur har det gått till? 

– Bland annat har jag hoppat med skidglasögon som vi tejpat över så att man bara ser ut genom en millimeter stor springa. Då går det inte att vara så distansbunden. Jag har haft tekniken men behövt jobba med känslan. Jag har även hoppat med en hand. 

Men hur kom du på det här?

– Det är Maria Therese Engell (grundare av Rider in Balance) som jobbat med hela laget, och jag och förbundskapten Fredrik Bergendorff har slipat på detaljer.

Är det fler saker du vill förbättra?

– Jag jobbar mycket med sitsen, till exempel att inte gå före i språnget. Jag har varit stabil i dressyren och terrängen, men i hoppningen har vi en bit kvar. 

Du kallar dig själv för nörd – vad menar du med det? 

– Mitt liv är hästar, det är det enda jag tänker på. Jag älskar hästar och hela livet runt omkring. Att få åka på de här stora tävlingarna, det är mitt liv. Jag tittar på så mycket ridning jag kan och plockar russinen ur kakan, snarare än att jag har en förebild. 

Du har sagt att du gillar kontroll. Hur då?

– Jag gillar ordning och reda, men man måste kunna släppa lös också, och det gör jag i terrängen. Jag älskar terrängen! Om man frågar vilken typ jag är så är jag en dressyrperson i huvudet – som älskar att hoppa. Jag tänker mycket, men det går bra om man sorterar sina tankar. Att jag kan tänka är nog orsaken till att jag blivit så duktig. Men jag har behövt lära mig att släppa tankarna och inte älta så mycket. Jag har haft en mental tränare, men nu är jag så stark att vi inte behöver prata så ofta. 

Apropå träning, blir det avsutten träning också?

– Ja, mycket. Jag har sprungit en halvmara och nästa år blir det ett maraton. Men det är styrketräning som är roligast. Jag tränar som Formel 1-förarna, smidighet, balans och reaktionsförmåga. Och bålstyrka plus nackstyrka, så att man blir stabil. När det gäller mat försöker jag tänka som man tänker med hästarna, att man ska få i sig rätt saker, annars ger träningen ingen effekt.

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 18/2025.