Räddningsledaren om arbetet med hästarna på isen: ”Det är vår vardag”

Det var i tisdags kväll som två hästar hade gått ner sig genom isen på en sjö utanför Ljungbyhed. De båda hästarna gick på lösdrift i en hage intill sjön, när de plötsligt tog sig ut på isen som inte höll för dem. 

Fyra styrkor från räddningstjänsten – Klippan, Röstånga, Ljungbyhed och Höganäs – anslöt för att hjälpas åt med räddningsarbetet vid klockan 22 på kvällen. Flera i personalen hade erfarenhet av hästar sedan tidigare. På plats fanns bland annat räddningsledaren Henrik Persson, som själv äger flera hästar tillsammans med sin familj. Han arbetar som operativ chef på räddningstjänsten Söderåsen, en del av Klippans kommun.

– Vi är några stycken i personalen som håller på med hästar på fritiden. Det är alltid bra när vi kan bidra med livserfarenhet. I flera fall är det en fördel att veta lite extra om hästhantering. Sedan har vi många som är uppvuxna på landet och man kommer ganska långt med lite sunt ”bonna-förnuft”, säger Henrik på skånska.

Motorsågar skapade en ränna

När räddningspersonalen kom fram stod hästarna ute i sjön med vatten upp till ryggen och det gällde att fatta snabba beslut för att rädda dem. Först meddelades det att man tänkte försöka få dit kranar och lyftredskap för att få upp dem. Men sedan fick planen ändras. Sjön når fyra meter på det djupaste stället och isen var närmare tio centimeter tjock.

– I min roll som räddningsledare blir min uppgift att tänka i flera olika spår när vi kommer ut på plats för att snabbt se vilka tänkbara lösningar som finns. Att få upp hästarna över iskanten skulle vara för riskfyllt i det här fallet. Det hade kunnat sluta med att både djuren och människorna hamnade i vattnet om isen brast. Eftersom hästarna simmade och rörde sig hela tiden gick det inte heller att dra band under buken på dem för att kunna lyfta upp dem, säger Henrik och fortsätter:

– Istället kom vi fram till att såga upp en ränna i isen så att hästarna kunde vada upp på land. När vi väl hade fått ned sågarna i isen gick det relativt snabbt. Vi fick dra hästarna en bit genom fåran tills de bottnade och sedan kunde vi leda dem den sista biten när de kunde gå själva, säger Henrik. 

Generellt känner vi alla kollegor samma sak – att de är levande varelser som vi vill rädda.

Samarbete med veterinär

Man vet inte exakt hur länge hästarna legat i det kalla vattnet, men en uppskattning är cirka två timmar. De båda hästarna var trötta och medtagna, men kunde räddas och mår idag bra efter omständigheterna.

När det kommer in ett larm om djurlivräddning har räddningstjänsten ett nära samarbete med veterinärer i området. Distriktsveterinärerna var snabbt på plats vid denna händelse.

– Hästarna är inte räddade bara för att de kommit upp ur vattnet. Där gjorde veterinären också ett jättebra jobb. Hästarna frös ju så in i bänken när de kom upp, men uppvärmningsarbetet gick bra och blodcirkulationen kom igång. I det här fallet hade även hästägaren ringt efter veterinär, även om vi också kontaktar veterinär i vårt arbete, säger Henrik. 

Måste tänka lösningsorienterat

Under räddningsarbetet gäller det att behålla fokus på uppgiften även i stressade situationer. 

– Det är vår vardag. Även om vi inte var vana vid den här specifika händelsen så är vi vana vid att fatta beslut, agera brett, tänka lösningsorienterat och jobba tills vi är klara. Sedan är det klart att när man själv sysslar med häst på fritiden och ser djur som kämpar för sitt liv, så känner man det lite extra och får ett väldigt starkt driv i arbetet att försöka rädda dem. Men generellt känner vi alla kollegor samma sak – att de är levande varelser som vi vill rädda.

Tränar på hästhantering i arbetet

Räddningstjänsten i Röstånga är ett exempel på en station som är utrustade med extra utrustning som kan behövas vid djurlivräddning. 

– De har bland annat med sig grimmor, grimskaft och longeringslinor. I Höganäs finns en speciell lyftanordning också med band som man lägger under hästens buk för att lyfta upp den vid behov, säger Henrik. 

Emellanåt får personalen öva på djurlivräddning för att förbereda sig, även om det såklart är svårt att öva på specifika händelser som dessa. 

– Vi som sysslar med häst på fritiden pratar med våra kollegor och lär varandra av våra erfarenheter. Sedan är det såklart svårt att öva på sådant här, men det händer att vi åker ut till gårdar och tränar på hästhantering. Man behöver vara förberedd inför exemplevis en stallbrand. Då måste man kunna leda en häst och samtidigt ha förståelse för djuret. Att lära sig om hästens flyktinstinkt och att de agerar impulsivt i sådana situationer. Sådant har vi tränat på, säger han.

Ingen ska skuldbeläggas för en olycka

Hyllningarna till räddningspersonalen har vällt in efter insatsen där hästarna räddades.

– Det är såklart kul att få den responsen. Men samtidigt är detta vårt jobb och jag tycker att folk ska kunna förvänta sig att vi sköter det. Såklart är det roligt när det går bra, säger Henrik.

Den senaste veckan har dessvärre flera drunkningsolyckor inträffat då hästar kommit lös och tagit sig ut på snötäckta sjöar där de gått igenom isen. Totalt har det rapporterats om fem hästar som dött i drunkningsolyckor de senaste dagarna i olika delar av landet. Många menar att den extrema mängden snö påverkat eltillförseln i hagarnas stängsel såväl som orsakat dold sikt med snötäckta förrädiska isar.

– Jag vill poängtera att hästhållningen är väldigt bra på platsen där detta hände och att det inte finns någon anledning att skuldbelägga någon. Olyckor händer tyvärr när vi sysslar med djur, det är en del av vardagen, säger Henrik.

– Jag har ingen uppfattning om hur vanliga sådana här olyckor är nationellt. Men för vår del är det ovanligt, eftersom vi sällan får såhär tjock is och snö i den södra delen av landet. Men visst händer det att ett antal hästar om året går ner sig i diken eller mossar av olika slag.