Ambulerande veterinär med hjärtat på rätta stället

Wenche Liwing lämnade Sverige redan ett år innan hon tog studenten och läste in sista gymnasieåret på distans. Med meriter från svår klass på ponny upp till 1,30 som junior i Sverige jobbade hon som beridare hos en hästhandlare i Belgien. Att bli veterinär fanns inte på kartan. Men när hon insåg att hon själv kunde få vara med och påverka framtiden för skadade hästar kom hon på andra tankar.

– Min känsla är att hästarna här får en andra chans mer än i Sverige. Man tar inte bort dem utan oftast finns det någon annan som vill ge hästen en andra chans. Just det här att läka hästarna och få dem att fungera för någonting annat fick mig intresserad, berättar Wenche som bor i belgiska Lommel.

Sagt och gjort. Hon sökte till veterinärprogrammet vid universitetet i belgiska Gent, där alla som söker kommer in men betydligt färre går ut.
– Det var faktiskt helt spontant, jag hade inte en tanke på det innan. Utbildningen var dessutom på flamländska, så det var rätt tufft till att börja med.

”Ville göra mer själv”

Efter sex års studier tog hon i somras sin veterinärexamen och i princip dagen efter startade hon eget som ambulerande veterinär. Med sin lilla ”hästklinik på hjul” som bas kan hon utföra allt från röntgenundersökningar, ultraljud och tandvård till hältutredningar, OCD-screening på unghästar och internmedicinska utredningar. Trots att det var många som avrådde henne från att  dra igång eget som nyutexaminerad veterinär fanns det ingen tvekan. Hon ville inte gå den gängse vägen och göra ett så kallat ”internship” på någon stor klinik.

– För mig var det inte utmanande, det handlar väldigt mycket om att man får stå bredvid och titta. Det är klart att man lär sig mycket på det, men jag ville göra mer själv. Jag ville jobba självständigt och bestämma själv. För mig var det bästa sättet att lära mig så mycket som möjligt, och så långt är jag väldigt nöjd, säger Wenche som haft fullt upp sedan starten.

Första veckan fick hon kastrera en hund, röntga ett par hästar, dra ut en vargtand, vaccinera, sy ihop vulvan på ett sto, göra tänderna på ett par miniåsnor, behandla en häst med strålcancer och ta blodprov på en katt. Bara för att nämna något.
– Ingen dag är den andra lik. Det är det allra roligaste. Hästar är mitt fokus men i varje stall finns det en hund och en katt, och jag är en riktig djurälskare, säger Wenche.

”Gästspelar” i Sverige

Hon erbjuder också sina tjänster för dem som köper häst över gränserna, inte sällan osedd. Något som kommer extra väl till pass mitt i coronapandemin.
– Det är en idé jag har haft ett tag. När jag studerade till veterinär var jag med på en del besiktningar. Jag lyssnade på hjärta och kollade ögon och jag gjorde böjprov. Då märkte jag att det var en trygghet för köparen om det fanns en svensk person på plats när hästen skulle gå till Sverige, berättar Wenche som nu kan fungera som en länk mellan svenska köpare och säljare på den europeiska marknaden.

Under hösten har hon gjort ett antal ”gästspel” på svensk mark, även dessa fullbokade. Då utgår hon från familjegården Stall Hyppinge utanför Sya i Mjölby kommun. En plats som hon fått en allt större längtan till efter många år utomlands. Just nu bor hon i ett hus och har tre hästar och en shetlandsponny inackorderade. Hon tävlar lite, men inte ”på någon nivå”. Hemma i Östergötland har hon även en unghäst.

– Planen är att komma hem och jobba i Sverige med jämna mellanrum, säger Wenche som hoppas kunna bygga sig ett namn hemma.
– Jag har fått lite hemlängtan på senare år, men samtidigt har jag sett att chanserna att utvecklas inom yrket är störst här.

Historien om Bruno

I början på hösten fick djurälskaren Wenche ett fall där hon åkte ut för att avliva en häst som trasslat in sig i hagtråden. Men väl på plats tog fallet en annan vändning. Trots att bägge sträcksenorna var av och benet var synligt på det ena bakbenet bestämde hon sig för att försöka rädda den unga hästen. Efter mycket blod, svett och tårar tycks det nu, snart fem månader senare, finnas hopp om livet som sporthäst.

Hästen, som först fick smeknamnet ”Legless” på grund av sitt illa tilltygade ben, är nu omdöpt till ”Bruno”. Under #extraordinarybruno uppdaterar Wenche återkommande den mirakulösa återhämtningen hos den lilla bruna unghästen, som kommer så fort hon ropar på den i hagen. Här under kan du se bilder och läsa den senaste uppdateringen.