Anders Eriksson: ”Jag kan inte längre titta på dressyr på tv”

Malin Andersson skickade pinnen vidare till Anders Eriksson. Frågan löd:

Är det inte bättre att arbeta tillsammans om hästvälfärd, i stället för att ha flera grupper?
– Det finns en tanke att det ska bli så, men det finns ingen ytterligare grupp i dag. Jag tog för ett år sen kontakt med SCAW:s projektledare (läs mer om SCAW här) och det mynnade ut i ett seminarium i september där syftet var att samla ihop synpunkter från hästnäringen. Under våren är tanken att SCAW ska bjuda in olika aktörer för att fortsätta diskussionerna från seminariet i höstas. Min personliga förhoppning är att det ska leda vidare till en samverkansgrupp där såväl förbundet som näringen och SLU finns representerade.

Vad är syftet med samverkansgruppen?
– Att ta fram modeller på framtidens utbildning och tävling, för att sporten ska vara fortsätta vara tillåten. Men det får inte se ut som det gör. Det är frustrerande att ha jobbat med det här i 20 år och att ingenting händer. Vi måste leda i en riktning så att sporten blir hållbar.

Det kan bli en hård ton när människor som arbetar med hästvälfärd skickar ut budskap. Måste vi inte hitta en formel, så att vi kan fortsätta med vår sport?
– Jo, precis, det är det som ska ske i den här samverkansgruppen. Men om du skulle se en våldtäkt eller misshandel på stan, då blir det ett jävla liv – medan om vi misshandlar hästar, då ska det vara okej. Jag kan inte längre titta på dressyr på tv.

Vad är det för fel på dressyren?
– Om man ska hårdra det så hänger folk bakåt och drar i kandaret.

Anders Eriksson skickar pinnen till dressyrtränaren Yvonne Forsberg.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 6/2023.