Anky van Grunsven: ”Hoppas barnen fortsätter tävla”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

Du är inloggad, men någonting är fel.
Klicka nedan för att ta reda på vad.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Under nästan två decennier var Anky van Grunsven oslagbar. Holländsk mästare tio år i rad. Nio världscupsegrar. Och så tre OS-guld. I rad.
– Det sista guldet, 2008 i Hongkong med Salinero, är det starkaste minnet. Ingen ryttare hade gjort det tidigare, säger Anky van Grunsven när Ridsport når henne i bilen en tisdagsmorgon i november. Hon låter lika pigg och glad som vid presskonferenserna när det begav sig.
– Jag hade ett fantastiskt liv. Det var inte bara hästarna och ridningen, det var träningen och hela teamet – jag fick jobba med min passion.

Anky van Grunsven är en obotlig perfektionist. Det hon saknar mest från toppåren är att lösa problem. Att ständigt slipa på detaljerna. Att ligga vaken på nätterna och fundera. Hon skrattar högt:
– Det låter inte klokt, men det är vad jag saknar mest – att få till den ultimata kontakten med hästen. Å andra sidan har jag det bra nu också. Jag ska vara glad som kan fortsätta med min sport, till skillnad från en fotbollsspelare.

Tävlade VM i reining

Det sista stora framträdandet var OS i London 2012. Sexa individuellt med Salinero. Därefter gav hon sig på reining och tävlade både EM och VM.
– Jag var sugen på att göra något som jag inte kunde. En vän gav mig en westernsadel och sade ”nu är det bara att du skaffar dig en häst”.

Hon ser flera likheter mellan disciplinerna.
– Både dressyr och reining handlar om att använda så lätta hjälper som möjligt. Det ska se enkelt ut.

Anky van Grunsven har ett par egna hästar som hon rider för nöjes skull. På eftermiddagarna tränar hon sina elever på Anky Education Center, en träningsanläggning byggd 2010 med plats för 20 hästar.
– Vi har även utbildning för andra idrottsutövare. De kommer hit för att de gillar miljön.

Barnen tävlar i hoppning

Men helt har hon inte lämnat tävlingsbanan. Hon får sin kick genom att hjälpa barnen, tonåringarna Yannick och Ava Eden. Båda tävlar framgångsrikt i hoppning – dottern har ridit ett par EM.
– Jag är lycklig som kan stanna kvar i sporten. På helgerna kör jag lastbil och bär bommar, säger Anky och avslöjar att det är hon som är den udda i familjen.
– Jag kommer från en hoppfamilj. Alla håller på med hoppning utom jag.

Parallellt med dressyrkarriären var Anky van Grunsven en av de första att satsa på designade ridkläder. 1990 startade hon sitt eget klädmärke.
– Vi har sålt bolaget, men jag är fortfarande involverad i design och marknadsföring.

Ombedd att blicka tio år framåt, kommer svaret snabbt:
– Jag tror inte att jag har ändrat så mycket i mitt liv. Jag gillar det jag gör och hoppas att barnen fortsätter att tävla.

Fakta