Annelie Frank: ”Tummen upp för ändrat ridhästtest”

Ridhästtest utan löshoppning, grenspecifika test och i framtiden enda vägen till Breeders för 4-åringar. 

Det är några delar av SWB:s förslag till förändringar i ridhästtesten. Remisstiden har gått ut, men sedan förslaget kom har jag inte hört eller sett några diskussioner om det. 

Kanske beror tystnaden på något så enkelt som att de flesta tycker det är ett bra förslag. Själv ger jag tummen upp för alla delar. 

Om förslaget går igenom ska det alltså bara gå att visa hoppning uppsuttet på ridhästtest i fortsättningen. Ett argument för detta är att det blir enklare för arrangören. En egen slutsats är att det finns en förhoppning om att detta i sin tur ska leda till att fler ridhästtester arrangeras. Och fler tester borde innebära fler visade hästar, vilket ger ett bättre underlag för statistik och följande av avelsframsteg – en angelägenhet för alla som ägnar sig åt det genetiska lotteriet som avelsarbete innebär.

Jag har sett tillräckligt med mentalt och fysiskt utpumpade, obalanserade 3-åringar vingla omkring på en ridbana.

För mig känns enbart uppsutten hoppning som ett självklart steg. Likaväl som jag tycker det är toppen att 3-åringar slipper göra ridprov på unghästtest, tycker jag det är självklart att de ska visas under ryttare i alla moment som äldre hästar. 

Som 3-åringar är det mycket nog ändå. Att några ”oridbara” hästar kan diplomeras och kanske halka in i aveln när ridprovet är borta på unghästtesten kan inte vara ett jätteproblem. 

För min del har jag sett tillräckligt med mentalt och fysiskt utpumpade, obalanserade 3-åringar (inte alla 3-åringar, så klart) vingla omkring på en ridbana eller i en manege med stök runtomkring på tester genom åren. 

Att kunna välja att göra ett test inriktat på enbart hoppning eller dressyr, tror jag också kan göra ridhästtestet mer lockande för väldigt specialiserade uppfödare/ägare. 

Jag gillar också tanken att 4-åringar kan få göra ett ridhästtest två gånger det året de blir fyra. Vilken fin möjlighet att få en andra chans! 

I förslaget står det också att målsättningen på sikt är att ridhästtesterna ska bli enda kvalvägen till Breeders Trophy och ersätta de särskilda kvaltillfällen som finns i dag. Men den delen tror jag knappast det kommer att vara tyst om när det blir dags.

Till sist: Debatten kring 13-årsgränsen visar att det finns en omfattande hets kring barns tävlande i svensk ridsport. Jag är dock inte säker på att denna hets försvinner när åldersgränsen så småningom införs på olika vis – den kanske bara flyttar någon annanstans. 

Hur Svenska Ridsportförbundet har tagit beslutet, kommunicerat det och hanterat olika följder efteråt är en helt annan sak och där är frågetecknen många för mig. 

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 1/2026.