Annelie Frank: ”Utlämnad till det stora lotteri som kallas genetik”

Jag har gjort upp excelark.

Jag har kollat SWB:s statistik över dräktigheter och födda föl.

Anlitat avelsrådgivare. 

Diskuterat med ChatGPT.

Lusläst denna publikations rapportering från fölvisningar, unghästtester och andra avelsarrangemang.

Kollat in stammarna på de bästa i världscupen i hoppning och unghäst-VM i hoppning och fälttävlan.

Läst SWB:s avelsråd för hingstar.

Försökt sätta upp avelsmål.

Kollat mödernelinjer.

Lyssnat på experter. Flera…

Jag har surfat runt i Facebookgrupper och tjuvtittat på vilka hingstar framgångsrika uppfödare använder. 

Gått in på hingsthållarens webbplatser och läst massor. 

Sett otaliga klipp på snygga och kapabla killar. 

Försökt lista ut om det finns något ”golden cross” för ston med (bland-)härstamningen som finns hos mina tjejer.

Men framför allt har jag bestämt mig för vilka som blir årets lyckliga killar som får betjäna mina damer. 

Tre gånger… Med olika resultat. 

Och förmodligen kommer det inte att bli någon av dem. 

Varje år tänker jag att jag ska ta rationella och genomtänkta beslut när det gäller hingstval. Och varje år hamnar jag till slut någon annanstans än det jag tänkte från början, det jag hade ”bestämt”. 

Plötsligt dyker det upp parametrar som jag tappat bort, eller tillkommer information om någon av de hingstarna jag har valt som gör att det blir ett no, no. Det kan visa sig att dräktigheten är dålig just detta år och jag har ett sto som har varit knepigt att få dräktigt. Eller att den valda hingsten plötsligt blir otillgänglig och jag måste välja en reservhingst från samma hingsthållare – och inte hittar någon annan jag kan tänka mig. Eller att det dyker upp ett riktigt bra erbjudande gällande en hingst som har funnits i mina tankar, eller att jag på omvägar får höra något om den tilltänkte hingstens temperament eller hälsostatus som gör att den går bort. 

Men hur jag än gör mina hingstval är jag i stort sett totalt utlämnad till det stora lotteri som kallas genetik, trots alla ansträngningar att försöka manipulera och påverka detta lotteri på olika sätt. Och det är ju just det som gör avel så otroligt spännande och intressant. För hur roligt vore det om en visste exakt vad som skulle komma ut när det är dags.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Den publicerades första gången i Ridsport nummer 4/2026–Avelsextra.