Annelie Frank: ”Utan magin blir sporten en köp- och säljkarusell”

En del saker gäller det att njuta av länge – som till exempel några av de svenska prestationerna på EM i hoppning och dressyr under året. Det svenska hoppguldet och Therese Nilshagens fantastiska kür är sådana njutbara minnen för mig. 

Medan dressyr och fälttävlan tuffar på med en liten Nations Cup-serie och några årliga, internationella stortävlingar, är den internationella hoppcirkusen inte helt enkel att hänga med i. Det är Global Champions League/Tour, världscupen, Rolex Grand Slam, Nations Cup och månadslånga tourer i södra Europa. 

För unghästarna här hemma i Sverige ser det ungefär likadant ut: det är Falsterbo, Elmia, Global Trucks Youngster Tour och säkert något mer som jag har missat. 

Alla de uppräknade meetingen har haft tävlingar av högsta klass med enastående prestationer då och då. Men det är sällan det blir den där riktiga magin för mig. Den har genom åren kommit på EM, VM och OS. Och för unghästarna är det klassiska Breeders som har gett mig gåshud. 

Jag vill inte att mästerskapen och Breeders ska kännas urvattnade.

Jag vill fortsätta få de där magiska stunderna. Jag vill inte att mästerskapen och Breeders ska kännas urvattnade för att ryttare av olika anledningar väljer bort dem. Jag vill inte ha ett ridsportår där allt är typ ”lika viktigt” och den märkliga lagtävlingen Global Champions League med köpeplatser jämställs med Nations Cup där en förbundskapten tar ut ryttare att representera sitt land. 

Tänk ett sådant här scenario om några år: Pengarna i tävlingarna utanför mästerskapen och Nations Cup får en tredjedel av de bästa ekipagen att avstå att rida för medaljer – hur stor är chansen att de där magiska stunderna kommer då? 

Samma med Breeders – om många väljer bort klassikern till förmån för annat – kommer vi att få se gräddan av svenska unghästar på Flyinge varje höst då? 

Den dagen kommer ridsporten vara alldeles förskräckligt urtrist.

Samtidigt gynnar alla de här tävlingarna sporten på många, många sätt – men jag hoppas att det finns några smarta människor som tänker på konsekvenserna om mästerskapen urvattnas. 

För om det aldrig får bli så där riktigt magiskt som det bara kan bli när de bästa av de bästa möts i en kamp som de alla har tränat inför i åratal för att vinna – vad finns kvar av sporten då? En köp- och säljkarusell av hästar och jagande av prispengar, förmodligen. Och den dagen kommer ridsporten mest vara en angelägenhet för de allra närmast sörjande och alldeles, alldeles förskräckligt urtrist.

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 17/2023.