Carina Cassøe Krüth: ”Jag är min egen lyckas smed”

Hej, den här artikeln tillhör Ridsport Plus - vårt låsta material.

Du är inloggad, men någonting är fel.
Klicka nedan för att ta reda på vad.

För att snabbt läsa vidare har du två möjligheter:

Redan prenumerant?

Vid OS i Tokyo skrällde det till ordentligt när Carina Cassøe Krüth tog hem sjundeplatsen. Vid Sweden International Horse Show dansade hon och stoet Danciera hem en tredjeplats i küren, och i skrivande stund är den danska ryttaren sexa på världsrankningen.

Hur började din ryttarkarriär?
– Jag blev upplyft på en ponny på Knutenbo safaripark. Efter det började jag leka häst och fick gå på en lokal ridskola. Därefter blev det några ponnyer tills Pit Pim kom. Med honom blev det FEI-program nationellt. Men mina föräldrar skilde sig när jag var tolv, och vi hade inte ekonomi att ha kvar honom.

Det måste ha varit svårt?
– Jag var förtvivlad, men det var så det var. Efter det lånade jag ponnyer och hjälpte till med andras hästar tills jag var färdig med gymnasiet. Då lånade jag pengar till en häst.

Hur fick du lån till en häst när du var så ung?
– Det var 13 procents ränta och rätt så oförnuftigt gjort. Men lånet kunde betalas tillbaka när hästen såldes. Det blev stora pengar och jag kunde köpa en bil och en ny häst. Det var ett sätt att komma i gång.

Har du någon ryttarutbildning?
– Jag har gått beridarutbildningen som är sex år i Danmark. 2011 tog jag examen med det högsta betyget som någonsin delats ut. Jag fick 11,4, medan Andreas Helgstrand hade fått 11,3 år 2000. Jag slog honom! Under utbildningen jobbade jag på olika ridskolor och som beridare.

När startade du CK Dressage och vad gör företaget?
– År 2012. Jag köper hästar, utbildar dem och säljer dem. I dag finns det cirka 45 hästar i verksamheten.

När började det gå riktigt bra på tävlingar?
– När min mammas man, som var i ridsportbranschen, gick bort i cancer år 2017 fick jag överta hans häst May-Day Graftjeberg (f -03 e Dream of Heidelburg-Rainman uppf/äg Arne Bjerg-Nielsen). Något väldigt gott kom ur något alldeles förfärligt, det var tur i oturen.
– May-Day har ett riktigt gott hjärta och arbetsvilja, jag red världscupen och Nations Cup. Hon har gett mig mycket glädje. Men jag kände att jag tävlade mycket och aldrig vann.

Hur gick det till när Heiline’s Danciera kom in i ditt liv?
– Danciera hade haft fina resultat på unghäst-VM. Men vi trodde inte att det var en Grand Prix-häst, hon hade inte tillräckligt med power. Det var ingen som drömde om OS för hennes del. Hästägarna Ingrid och Poul Thøgersen slog dock till på Danciera, som var fyra år då.

När insåg ni hästens kvaliteter?
– Det var inte förrän hon var sju år och lärde sig piaff på en vecka (!). Danciera gick sin första Grand Prix som 8-åring och tävlade i OS i Tokyo som 10-åring.

Hur är din relation med hästägarna?
– Det är fantastiskt att det finns människor som gör att jag kan få leva min dröm, jag har velat rida OS sedan jag var åtta år. Hästägarna är med på resan och vi har blivit som en liten familj.

Vilka är dina mål?
– Sportsligt är jag där jag vill vara nu, även om man inte blir rik av att tävla. Målen för i år är att rida VM på hemmaplan och jag vill gärna rida OS igen.

Hur är det att inte ha haft lika väl förspänt ekonomiskt som många andra ryttare?
– Jag brukar inte min energi på det jag inte kan göra. Jag är min egen lyckas smed.

Fakta