Clinic med supertrio: Lär av proffs från tre discipliner

Ute är det riktigt kallt den här lördagen när Smedstad Ridsportcenter och Prima4you bjuder in till clinicen ”Tre discipliner med hållbarhet i fokus”. På läktaren är det föga förvånande fullsatt när Therese Nilshagen kliver in i ridhuset.

Under förmiddagen ska hon komma att visa delar av utbildningsskalan med tre olika ekipage. Först på plats är Malin Rinné på hingsten Zafferano 1325.  Publiken får se hur långt en 6-åring som matchas mot årgångschampionaten ska ha kommit i sin utbildning. Trots sin unga ålder är hingsten välutbildad och gör bland annat ett par riktigt fina byten innan han blir lite spänd.

–  Nu är han beredd på att du ska byta igen, förklarar Therese snabbt. Galoppera på ett tag och låt honom slappna av.

Hon är engagerad Therese, följer ryttarens varje rörelse och berömmer ofta. Näst ut är Alva Leander på 11-åriga stoet Thindra.
– Den här hästen är lite längre gången i utbildningen så vi ska spänna bågen lite till, börjar Therese och när ekipaget kommer fram i trav ber hon om lite mer samling. Ekipaget får också öva på byten i serier och ett par steg i piruett. Alva blir ombedd att hålla hästen lätt i framdelen medan hon engagerar bakbenen.

–  Vi kan förbättra gångarterna genom att leka med tempoväxlingar, förklarar Therese och påtalar att ryttaren aldrig får bli beroende av handen och sitta och hålla i hästen.

Sist ut är Helena Reje på det egna stoet Hirtenlife som hon ridit sedan unghästchampionaten. Ekipaget har startat Intermediaire I och Therese skruvar upp svårighetsgraden ett snäpp.

–  Det här är en ganska het häst, precis som Dante, börjar Therese och förklarar sedan vikten av att våga rida fram även på riktigt energiska hästar,
–  Om du håller tillbaka så bygger du upp för mycket tryck i hästen, det blir som att sitta på en bomb. Korta stigbyglarna och låt hästen galoppera på istället, låt hästen leva ut sin energi, råder hon.

Ekipaget visar upp fina byten och hela piruetter under Therese noggranna översikt. Stoet får beröm för sina fina bakben och Therese konstaterar att det går att spänna bågen ytterligare lite för att verkligen få ut så mycket som möjligt av hennes kapacitet.
– Lek med traven. Du behöver inte nödvändigtvis göra travökningar utan hellre små tempoväxlingar och halvhalter där hästen verkligen sätter sig.

Fredrik Jönsson tar vid

Efter lunchpausen är det dags för hoppning och här tar Fredrik Jönsson över ridhuset tillsammans med Matilda Pettersson på Cece Junior HS och Björn Svensson med I’m very Special.

Ryttarna värmer upp genom att galoppera raka linjer i båda varven och Fredrik berättar att han gärna rider ett par meter innanför fyrkantsspåret.

–  På så sätt känner jag att hästen kan gå rakt utan stöd av väggen, förklarar han samtidigt som han råder ryttarna att galoppera fram ordentligt. Det är nämligen alltid lättare att ta tillbaka en häst som bjuder på bra än att driva fram en som är lite försiktig. Ekipagen börjar jobba över bommar och fortsätter med hinder på låg höjd. Matildas Junior är stor, ung och lite försiktig av sig medan I´m very Special har en stor portion självförtroende. Fredrik förklarar varför det är viktigt att träna hästarna på olika sätt.

–  Hingsten är väldigt självsäker så den kan man utmana lite, konstaterar han och höjer upp ett par hinder efter att ekipaget slagit i.

– I vanliga fall höjer jag inte om hästen tar i, tvärtom är det oftast bättre att sänka hindret, men just den här hästen måste träna på att lösa problemet själv, försäkrar han snabbt.

Nästa ekipage in på banan är Cornelia Rylén på Rasputin och Hugo Wihlmark på Clifford MB. Rasputin är stor, het och känslig och vill hellre gå på fler steg än det var tänkt på distanserna. Fredrik har inget emot det utan tycker det är helt okej att anpassa sig efter hästen.
– Men du får inte göra likadant, säger han skämtsamt till Hugo vars häst istället behöver komma fram lite.

Clifford hoppar högt över hindren, lite för högt tycker Fredrik som sänker inför nästa språng.
– Visst vill vi ha hästar som kan hänga lite i luften men man måste tänka på att en häst som hoppar för högt förlorar i längd, konstaterar han.

Anna Hassö sista tränare ut

Sist ut under eftermiddagen är fälttävlansekipagen. Här håller Anna Hassö i trådarna och det är tre erfarna ekipage som äntrar manegen: Katrin Norling på Fernando Ukato, Malin Josefsson på Agaton V och Vendela Eriksdotter Rubin på Vienna Imperial.

Medan ryttarna galopperar fram berättar Anna att fälttävlanshästar inte alltid är så obrydda i nya miljöer som vi kan tro. Därför får ryttarna också rida fram ett bra tag över bommar innan hoppningen tar vid. Inomhus är tempot lägre än det vi är vana att se fälttävlanshästarna gå.

–  Visst ska man kunna galoppera på i terrängen, men tävlingarna har blivit mer tekniska och i dag är det väldigt viktigt att vi har kontroll och kan rakrikta våra hästar också, förklarar Anna medan ryttarna övar på att gå från böjda spår till att få hästarna helt raka i sprången.

Större delen av passet står alla tre i lätt sits över hästarna och Anna berättar att fälttävlansryttare måste kunna inverka lika mycket i lätt sits som nedsuttet.
–  I terrängen rider vi nästan bara i lätt sits, även i anridningarna.

Ryttarna får öva på att rida fram ordentligt genom att minska från sex galoppsprång ner till fyra mellan två bommar. Anna konstaterar att övningen passar hästar i alla discipliner, till och med dressyrhästar.

–  Det är ingen lag på att det måste vara en diagonal för att dressyrhästen ska kunna öka, säger hon med glimten i ögat och spridda skratt hörs snabbt från läktaren.

När Anna får frågan vad hon söker i en tävlingshäst behöver hon inte fundera länge innan hon svarar;
–  Ridbarhet, scoop och mod. Scoop och mod är viktigast av allt, ridbarhet kan man rida sig till.

Ekipagen hoppar flera linjer och avslutar med en bana där den ena svängen är både tight och tekniskt krävande. Det går ett sus genom publiken när Katrins häst tar ett riktigt stort språng och landar precis där den behöver för att lyckas med nästa hinder som kommer snabbt på.

Anna skrattar lite och konstaterar avslutningsvis att hon inte var säker på att det skulle gå att hoppa den vinkel hon tänkt sig.
– Men det här är erfarna ekipage som vet sina gränser, konstaterar hon.