Deckardrottningen: “Ridning och författande är en livslång skola”

Som barn bodde Sofie Sarenbrant på en gård i Östergötland och hade allt från B-ponny till stor häst. Drömmen var en karriär som hoppryttare.
– Men tyvärr insåg jag att jag var alldeles för feg för att kunna lyckas. Drömmen krossades när jag var 19. Jag tänkte att om jag inte kan lyckas så ska jag inte rida alls. Det var otroligt dumt med tanke på att hästarna har varit mina bästa vänner. Men i och för sig hade det inte varit ekonomiskt eller tidsmässigt möjligt att ha egen häst när jag pluggade journalistik, säger Sofie.

Jobbet som sportjournalist blev snart till att skriva böcker, mest deckare. Dottern började på ridskola, och snart red även Sofie där. Efter fyra miljoner sålda böcker i flera länder började Sofie fundera över vad hon skulle unna sig.
– Jag kom på vad det var jag ville ha: en häst. Det är tack vare att det gått bra med böckerna, vilket faktiskt är helt fantastiskt. Det var jättekul att rida lektion men jag ville gå vidare, känna att jag har en vän att åka till. Jag behövde få lite ledigt från författarlivet, en frizon, och då är det alldeles utmärkt med ett stall.

Vill inte ha en deckarförfattare på ryggen

Sagt och gjort; Sofie hittade en fin dressyrhäst som stod hos Lina Dolk.
– Jag blev förälskad i ”Jeddan” och tänkte ”bra, med en så fin häst kan jag snart börja tävla”. Men han hade andra planer. En dag blev det rodeo och jag hamnade på akuten. Vem vill ha en deckarförfattare på ryggen? Svar: inte Jeddan.

Jag kämpar på här, det har varit en lång resa.

Sofie tog hand om sin häst och åkte sedan hem efter olyckan.
– Då kollapsade jag och fick åka till akuten. Om man ramlat av en häst blir det väldigt dramatiskt på akuten, jag skulle ligga ner. Det visade sig vara en revbensfraktur.

Det tog några månader efter olyckan att komma fram till att hon inte var rädd.
– Jag är inte rädd, men jag är beredd. Hela jag är en ganska rädd person i grunden, det är därför jag skriver deckare. Jag ser hela tiden faror och bygger upp intriger. Många tänker ”vad är det värsta som kan hända” men för mig är det ingen lugnande tanke, det värsta som kan hända är alltid fruktansvärt. Och så blir det en ny bok, ungefär så.

Sofie insåg att det inte var så lätt att rida en häst som bara blivit riden av proffs.
– Det betyder att jag måste rida lika bra som dem och det gör jag ju inte. Jag kämpar på här, det har varit en lång resa. Jeddan kan tro att han ska göra en serie när jag bara vill galoppera. Ibland får jag beröm av min tränare, tills jag erkänner att serien inte var meningen. Det är skrattretande att det kan ta så lång tid att lära sig rida, jag hoppas att någon kan känna igen sig.

Besviken på sig själv

En period var det omöjligt att fatta höger galopp.
– Jag blir så otroligt besviken på mig själv, dömande, arg över att det ska vara så svårt.

Hjälp har Sofie mest för jämnan, i form av Alva Lander som rider Jeddan de dagar Sofie inte hinner åka till stallet, och som håller träningar för ekipaget.

Som tur är finns det många bra saker med Jeddan.
– Han är otroligt snäll, väldigt kärleksfull och social och mysig. Jag har skaffat världens dyraste terapeut.

Men när det gäller kondisen hjälper inte ridningen till.
– Jag kan springa en mil men jag fattar inte att jag aldrig får bättre ridkondis. Jag gissar att det har att göra med att jag aldrig andas.

Jag kan springa en mil men jag fattar inte att jag aldrig får bättre ridkondis.

Om Jeddan skulle bli intervjuad tror Sofie att han skulle klaga över att hon flåsar så mycket när hon rider.
– Han tycker nog också att jag är taktlös och han skulle uppskatta om jag satt mer stilla och hade en bättre hand. Han är otroligt snäll men han föredrar när Alva rider.

Ridning och författande har en hel del gemensamt, menar Sofie.
– Det går aldrig att bli perfekt. Men det betyder inte att man ska ge upp, det finns hela tiden saker att utveckla. Man går i en livslång skola.

Hästar förekommer i böckerna

Hittills har det förekommit hästar i Sofies böcker, bland annat vaknar huvudkaraktären upp efter en ridolycka – som kanske inte var en olyckshändelse. Kan någon ha skrämt hästen?

I höst kommer en renodlad hästbok, för barn. Och fler böcker lär behövas, med tanke på kostnaderna för att ha häst.
– Jag ville köpa en drömhäst, men det visade sig att priset jag tänkt lägga från början var typ vad själva sadeln kostade. Jeddan har snart sitt eget American Express. Medan han får nya skor var sjätte vecka, går jag i trasiga sneakers från 1997. Om han bara visste hur bra han har det.

Fakta

Har sålt fyra miljoner böcker

• Ålder: 44 år.
• Bor: I Bromma.
• Familj: Man, två döttrar och en häst.
• Häst: Jedi F, ”Jeddan” (f -14 e De Niro–Tuschinski uppf E.H.J. Lammerse, äg Sofie Sarenbrant).
• Aktuell: Med nya boken Själsfränden.
• Karriär: Började som sportjournalist, blev författare. Böckerna har sålt i fyra miljoner exemplar.
• Fritidsintressen: Gillar stallet och träning, löpning, att resa med familjen och att sjunga.

Aktuell med sin första hästbok

Snart kommer Sofie Sarenbrants första hästbok, en barnbok som utspelar sig i ett stall.
– Det blev som en nostalgitripp att se de gamla hästböckerna, jag har en hel hylla med röda pärmar. Jag tänkte ”varför kan inte jag skriva en sådan bok”? Då får jag vara i stallmiljö hela tiden, även i skrivandet, berättar Sofie.

Det handlar om Mira, en tjej som är utanför och hittar mening och kärlek hos Månen, en ridskoleponny som är skadad.
– I slutändan visar det sig att det väger tyngre att ha ett stort hjärta än att rida bäst. 

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 12/2022.