Det där med pengar

Jag väntar bara på ett kvitto ifrån veterinären på att första undersökningen är betald, sedan åker alla papper till Agria så jag kan samla in nån slant.

Men den här månaden är knaper. Jag räknade ihop att jag hade 500 kronor att leva för. Med den budgeten och ett ganska så spännande skafferi så tänkte jag att jag faktiskt kunde dra 80 kronor för att gå på bio med tjejerna, så det gjorde jag. Snow white and the huntsman var tyvärr precis som jag väntat: bra bild, bra story, men Kristen Stewart lyckas inte alls fånga den oskyldiga och kärleksfulla Snövit och står mest och gapar som en tonåring i trotsperiod.

Nåväl, det positiva med att verkligen inte ha pengar är att kompisarna bjuder på mycket vilket såklart är väldigt uppskattat. Igår ”hyrde” jag ut en av mina kuddar till Mik och i utbyte så köpte hon glass till mig i ett värde av 42 kronor. Jag skulle med andra ord kunna bli rik på kudduthyrning om hon nu inte skulle säga att en björn kom in, kasta henne ur sängen, tog kudden och sprang till skogs… Nu menar hon på att jag måste få tag på björnen om jag ska få tillbaka kudden. Jag tänkte att jag snarare kunde prata med Thomas, som är jägare och få honom att ”prata” med björnen om den inte ville ge tillbaka kudden. Då tror jag diskussionen förkortas avsevärt!

Nu har jag 300 kronor kvar och tror faktiskt jag klarar mig månaden ut. Det enda jag måste köpa är fil och müsli, smör och nått bröd. Sedan kan jag överleva på frysta grönsaker, pasta och några burkar tonfisk. I matväg är det inga problem. Men att vara fattig börjar visa sig på andra sätt. Stövlarna skulle behöva komma till skomakaren, jag måste köpa en ny hjälm att tävla i, nya ridhandskar, ridbyxor, underkläder, strumpor, munskölj (för att kunna ta hand om mina visdomständer) och en salva som jag behöver för mitt ansikte… Obotlig optimist som jag är så ska jag nog klara det också.

Dagens visdomsord: I can’t change the direction of the wind, but I can adjust my sails to always reach my destination. – Jimmy Dean