Det här förbannade blogginlägget

* Jag ska på begravning som ska pusslas samman med jobbet. Det finns såklart någon form av sorgearbete som påverkar mig även om den inte yttrar sig så mycket. Det är mer minnen som sorteras och frågan ”hur påverkar det här mig?” som vill ha ett svar.

* Byggeriet här innebär att vi blir större och jag vet inte helt vad det betyder för min egen del. Det väcker såklart en massa frågor som jag hetsar lite onödigt mycket för att få svar på. Tålamod.

* Jag märker också att det är höst vilket innebär att jag är lite extra känslig för hur mycket sömn/mat/motion jag får för att må bra. Det väcker såklart ytterligare en massa onödiga frågor.

Dagens bortförklaring: Jag har tänkt alldeles för mycket.

Men just precis innan jag skrev det här inlägget så kändes det som jag fick fatt i något. Jag har hjälpt hästskötarna med att sadla under förmiddagen. Det kanske inte är den roligaste arbetsuppgiften eftersom jag gärna vill ha lämnat det där bakom mig. Men nu jobbar jag ju i ett team och de behövde verkligen hjälp så jag satte mina önskningar lite åt sidan.

Vid lunchtid fick jag äntligen foten i stigbygeln på en äldre häst som fick mig att svettas lite. Alla frågor omkring meningen med livet försvann och jag satt helt tillfredställd i sadeln, fysiskt och psykiskt. Det var en fantastiskt skönt att känna den skillnaden, att gå ifrån lite seg kropp med miljoner allvarliga tankar i huvudet till en endorfinkick och en hjärna som bara konstaterar: ”Det här gillar jag!”

Dagens återupptäckt: Att rida gör mig lycklig!

Nu har jag två hästar kvar, sedan ska jag nog ge chefen en kram eftersom han fyller år idag. Min nya taktik mot mitt dåliga humör att är sprida lite kärlek så han får vara första offret. Efter jobbet ska jag också ut och springa innan jag och Zane bänkar oss framför ännu en Charlie Chaplin-film.