”Det ska vara enkelt”

Sex etablerade tävlingsryttare sittande på unghästar, lite grönare mellanklasshästar (1,30–1,40-nivå) och på svårklasshästar deltog i clinicen, arrangerad av Kungsbacka Ridklubb. Fokus låg på hur ryttaren kan förbättra sin inverkan inne på tävlingsbanan uppblandat med tips och råd från Henriks egen vardagsträning. 


– Att hoppa bana hemma är bra träning. Försök att göra det så tävlingslikt som möjligt. Jag gör det ofta. Då kan du checka av saker som kondition och styrka på hemmaplan innan du kommer till tävlingen och får en check på om och vad som eventuellt behöver stärkas. Det är ju bättre att få det klart för sig innan tävlingen än under för då är det ju för sent, konstaterar Henrik krasst. Hemmabanan försöker han bygga om med jämna mellanrum, gärna en gång i veckan, och då handlar det ofta om att försöka kopiera någon svårighet han stött på ute på tävlingsbanorna.

Okomplicerat för unghästen

Ryttarna får rida en bana under tävlingslika former, allt medan Henrik ger råd och tips. Först ut är unghästarna, 5-åriga Contendra med Amanda Ericsson på ryggen och Eccentric Behavior, även han fem år, med Marlene Lindblad i sadeln. Båda hästarna är kvalade till Elmia Scandinavian Horse Show i slutet av oktober.

– Jag tycker att det är viktigt att inte göra det för komplicerat för den unga hästen. Det ska vara enkelt och det ska gå lugnt till. En avslappnad och lugn häst lär sig lättare än en som är spänd och stressad, säger Henrik och inleder med att låta Amanda och Marlene trava nedsuttet över utlagda bommar med två travsteg mellan varje. Allt eftersom länger han avståndet lite för att få hästarna att sträcka ut mer.

– Jag vill se lite mer schvung i stegen men det får inte gå fortare, det ska fortfarande vara två steg mellan varje bom!


Eccentric Behavior kommer lite nära den första bommen och Henrik ber Marlene att samla valacken lite mer så att han jobbar med hela kroppen in mot bomserien.

– På en äldre häst kan man lägga upp små cavaletti eller hinder istället och jobba på samma sätt. Målet är då att få hästen att ta i mer uppåt och inte springa iväg när jag lägger till skänkeln.



Bomserien byggs om till ett lågt räcke med markbom och hjälpbommar både före och efter.

– Bommen framför hindret hjälper hästen att få rätt avsprångspunkt. Markbommen lär unghästen att lyfta upp och hoppa jämt med frambenen medan bakbommen hjälper hästen att få en bra språngkurva, säger Henrik och ber Amanda och Marlene att komma fram i trav över hindret. Eccentric Behavior touchar översta bommen men Henrik menar att det inte gör något.
– Den lär sig. En avslappnad häst i harmoni lär sig bäst. Inte för att det gjorde ont att peta till bommen utan för att han helt enkelt tänker till. Det är ryttarens uppgift att lära hästen att använda sin teknik över hindret. Med det inte sagt att man behöver hoppa högt.


Genom att sitta ner i traven mot bommen framför hindret gör man det enklare förunghästen.
– Det ger mer kontakt och du får hästen mer mellan hand och skänkel, anridningen blir mer stabil och hästen mer inramad. Att rida lätt på en yngre häst gör den ofta mer osäker, förklarar Henrik.



Korsgalopp och fel galopp

Hindret höjs ett snäpp och görs sedan om till en liten oxer. Båda hästarna hoppar fint även om det blir både korsgalopp och fel galopp i landningen men det här är inget som man ska bråka med menar Henrik.
– Blir det korsgalopp bryter man lugnt av och fattar ny galopp. Landar hästen i fel galopp låter man den bara vara och galopperar på rakt fram. Det viktigaste är att den är rak. Det ordnar sig med galoppen när hästen blir trygg och får förtroende för uppgiften.



Contendra gör arbetet lite extra jobbigt för sig genom att bli både het och ”på”. Henrik ber Amanda att göra anridningen lite kortare och att störa stoet så lite som möjligt med handen på väg mot hindret.

– Har man en storgalopperande häst som dessutom är lite ”på”, som Amanda har, kan man korta distansen och lägga en volt för att få den mer på bakbenen. Då förenklar du för hästen och du slipper onödigt bråk, kommunikationen ska vara fridfull.



Det har blivit dags att hoppa banan i sin helhet. Den består av tio hinder och tolv språng med huvudsakligen oxrar och räcken.  Contendra tar i ordentligt och är högt över utom vid sista där en bom åker i backen. 

– Den kliver på, skrattar Henrik och instruerar Amanda att komma ner djupare i sadeln för att kunna ge Contendra ännu mer support mot hindren, rama in och bli bättre klar i tid.



Eccentric Behavior tittar till lite på hindren och Marlene får bekymmer. Hon får rådet att jobba hela vägen ut i hörnen för att ge sin häst mer tid och utrymme.

– Rid färdigt banan även om det blir tokigt på något hinder. Problemen kan du gå tillbaka till efteråt. Är du på tävling kan du ju inte börja om efter två hinder, men det här är bara träning. Och så länge man inte hoppar högt på träning sliter det inte speciellt på hästarna även om man hoppar hela eller delar av banan flera gånger.



Henrik lägger stor vikt vid att hästarna ska vara avslappnade och få en bra upplevelse av både träning och tävling. Unghästen ska försiktigt lotsas till rätt arbete, den ska ramas in och få mycket stöd av sin ryttare.
– Ställ inte högre krav än vad hästen är färdig för.



Presentera hindret på bästa sätt

Unghästarna har hoppat klart och det är dags för de lite äldre hästarna med erfarenheter upp till 1,40 –  det 8-åriga stoet Brenda Lee med Sara Appelqvist i sadeln och Ottilia Lundgren på 9-åriga valacken Melker af Herred.  Trots mer rutin hos både ryttare och hästar inleder Henrik på samma vis som med unghästarna och låter Sara och Ottilia komma på det låga räcket. Dock i galopp den här gången och syftet är – naturligtvis – att få hästarna avspända och lugna.
– Jag gör så här även med en häst som går grand prix.

Ottilias häst inleder lite tveksamt, får svårt med koordinationen, slår i och passar på att gå på toaletten direkt efter hindret.

– Håll kvar galoppen trots toabesöket, säger Henrik och flyttar markbommen en aning. Nästa gång valacken hoppar går det galant och Henrik är nöjd. Han höjer räcket ett par snäpp – ”med de lite äldre hästarna kan man höja lite snabbare än med unghästarna” – och Ottilia och Melker af Herred rider an med fart och fläkt.
– Nu samlade du först, tryckte på och kom för nära. Du ska ha en normal galopp hela vägen, även över hjälpbommen, instruerar Henrik, rullar ut markbommen och höjer underbommen för att ge fuxen mer marklinje och utrymme. Genast blir det bättre.

– Det är ryttarens uppgift att presentera hindret för hästen på bästa sätt.


Saras häst Brenda Lee är lite het, stressar mot hindret och kommer stort in. Genom att istället trava mot det som nu är en oxer, och inte fatta galopp förrän några galoppsprång innan avsprångspunkten, bryts mönstret och skimmeln hoppar lugnt och kontrollerat.



Låt hindret – inte handen – bromsa hästen

– Håll normal galopp och ändra inget bara för att hitta distans på bommen. Låt hindret bromsa hästen, uppmanar Henrik som genomgående under kvällen pratar om att han hellre ser att ryttarna bromsar sina hästar för sätet än för handen. 

– Det är lätt hänt att man på en häst med lite nerv nästan ställer sig upp för man vill inte störa. Till slut sitter du som på ägg och det blir bara värre och värre. Sitt istället tung ned i sadeln. Hästen måste lära sig att acceptera ryttaren och vi ska lugnt visa den så att den förstår.



Ottilias Melker af Herred är försiktig och lite framtung och behöver komma upp i framdelen. Ottilia får rådet att ha hästen mer framför sig och att var snabb med att komma ner i sadeln direkt efter hindret. Saras Brenda Lee stressar och konstrar när det är dags att hoppa banan.

- Gå inte in i hästens problem. Använd vägen, ge hästen utrymme och bromsa med sätet, råder Henrik som gärna ser att ekipagen galopperar på framåt direkt efter hindren och inte kortar upp direkt efter landningen.

– Och tar du för tidigt i en het häst efter hindret börjar den omedelbart ladda mot nästa. Om du istället bara galopperar på som vanligt slappnar den av. Man ska rida som om det inte kommer något hinder alls. Jag vet, det är lättare sagt än gjort, skrattar Henrik.



Samma inledning trots rutin

Sist in i Kungsbackas ridhus kommer så kvällens två sista ekipage, Robin Ingvarsson på 8-åriga valacken Hansson WL och Alexandra Eriksson på valacken Liss Royal, elva år. Det här är rutinerade hästar som hoppar stora klasser och ryttarna har långa meritlistor som bland annat omfattar SM-placeringar. Trots rutinen hos både häst och ryttare får de inleda på samma vis och i samma syfte som tidigare grupper, dock utan galoppbom vare sig framför eller bakom hindret. Det är lugna och avspända hästar som eftersträvas. Ryttarna instrueras att sätta bra galopp i sina hästar, även om hindret inte är så högt.
– Det ska finnas tillräcklig aktion i galoppen för att ha något att jobba med mot nästa hinder och du ska inte behöva trycka på mer för att få hästen att nå över. 



Hansson WL är lite tung och långsam i sin aktion och behöver väckas upp lite. Henrik tycker att Robin får jobba onödigt mycket över hindren.

– Försök få hästen att svara mer för skänkeln och så du får honom mer framför dig. 


Genast blir Robins häst mer alert och framåt.  Henrik förklarar att kvickheten är något som går utmärkt att öva i markarbetet istället för att alltid träna på hinder.

Alexandras häst är Robins hästs motsats. Liss Royal är kvick i steget och blir stundtals het mot hindren. Rådet från Henrik lyder – precis som han sagt tidigare under kvällen till ryttare vars hästar haft lite bråttom – att sitta mer i sadeln och att vara snabb att komma tillbaka i sadeln efter språnget.

– När man kastar sig framåt i språnget tappar man kontakten med hästens mun precis i upphoppet. Då blir det ryckigt. Du ska ha en liten kontakt hela tiden men ändå kunna ge den eftergift som behövs. 


Det är viktigt att hästen hoppar rakt men Liss Royal försöker skapa mera plats över hindret helt på egen hand genom att gå lite åt sidan i språnget. Henrik råder Alexandra att ta lite extra stöd i motsatt tygel vid upphoppet.

– Hästen ska vara inramad och i kontroll och behålla en god språngkurva genom hela banan. Annars kan det vara svårt mot slutet där dagens banbyggare gärna krånglar till det för ryttarna med distanser eller annat, säger Henrik.





Under clinicen i Kungsbacka deltog
Amanda Ericsson på Contendra (sto f -11 e Contender–Libero H)
Marlene Lindblad på Eccentric Behavior (val f -11 e Bravour–Ditton Wood xx)
Ottilia Lundgren på Melker af Herred (val f -07 e Maloubet de Pleville–Ralmé Z)
Sara Appelqvist på Brenda Lee (sto f -08 e Carmargue–Cardento)
Robin Ingvarsson på Hansson WL (val f -08 e Hip Hop–Iowa)
Alexandra Eriksson Liss Royal (val f -05 e Lissabon–Jungh.n.gek)