”Det var som att rida på ett skelett”

Philip Svitzer, 18, glömmer aldrig när han satt upp på Exclusief (KWPN val f -09 e Tygo-Lancelot) första gången efter buköppningen. Det hade gått en och en halv månad och stygnen satt kvar under magen.
– Det var en chock, han var så sjukt smal. Det var som att rida på ett skelett, du kände bara skinn och ben. Han hade säkert gått ner hundra kilo.

Philip beskriver en häst han inte kände igen; den härligt hoppglada valack han tränat upp under ett års tid var en skugga av sig själv. Men med vägledning av veterinärsystrarna Ingrid och Barbro Olsson är Exclusief tillbaka i toppform. I mitten av augusti kom ekipaget åtta i junior-SM i hoppning i Falsterbo.
– Det enda problemet är att han kan ”cykla” över hindren, fast det gjorde han i och för sig även tidigare. Han kan tycka att det är lite otäckt att sträcka sig.

Buköppning var det enda alternativet

Exclusief hade aldrig haft problem med kolik när han plötsligt fick ett anfall i mitten av september förra året. Han blev snabbt sämre. Några timmar senare var de på djursjukhuset i Helsingborg och det stod snart klart att buköppning var det enda alternativet. Tarmen hade vridit sig.

Operationen gick bra, men efteråt tillstötte komplikationer. Valacken fick lunginflammation och MRSA, ”sjukhussjuka”. Efter en vecka fick han åka hem.
– Som tur var har vi två uteboxar där han kunde stå med Little Finnigan, som är pensionär, säger mamma Lena Svitzer.

Den första tiden handlade om kontrollerad rörelse. Philip gick ut med Exclusief varje morgon och kväll, 20-30 minuter åt gången. De använde laser och ljudvågor för att underlätta läkningen. Efter cirka en och en halv månad kunde Philip sadla på och sitta upp.
– Vi började med skritt 20 minuter och ökade på successivt. Efter ett par veckor till kunde vi trava på rakt spår. Jag minns så väl när vi började galoppera – han nästan längtade efter att få gå i form.

Ärret behövde tänjas ut

Under hela uppträningen hade de nära kontakt med veterinärerna Olsson, som menade att det var viktigt att börja småhoppa så snart det var möjligt för att tänja ut ärret, minska risken för att det skulle bli stelt.

Den 28 december, drygt tre månader efter operationen, startade de en pay and jump på dryga metern. Veckan efter vann de en 1,20.
– Det gick lite snabbare än vad vi trodde, ändå har vi tagit det lugnt. Men det var först i mitten av augusti som jag kände att han var helt normal, när vi vann GP i Fredensborg fick jag den där wow-känslan igen och på SM hoppade han helt fantastiskt.
– Ärret är cirka 15 centimeter långt och 1,5 centimeter tjockt, och de tror att det går tillbaka ännu mer.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 18/2020.