Dressyren i sitt esse

Första dressyren, den individuella, som utfördes på en ohyggligt lerig och tung bana placerade Fredrik på 11e plats med straff 55,11. Stånghästarna var toppen (vill ju inte vara den då, men Samba gick ju i stången) och förlöparna levde lite eget liv och tyckte att skritt, jamen det kan man ju göra någon annan gång. Tur då att det blev en dressyr dag till! Med gårdagen i åtanke blev det en förändring i spannet och stånghästarna fick visa vad de gick för i fronten. Skritten blev skritt, blev dock samma siffra på placeringen men straffen hamnade på 51.90. Tillsammans med de andra svenskarna ligger vårt land nu på en tredje plats! Fredag blir det precision för hela slanten.

Utöver tävling och annat trevligt vill jag tala om testosteron. Jag vill ju inte vara den då, men mängden karlar i denna sport är ju ganska hög. I varje fall så är träningsbanan och framkörningen inte alltid så himla lugn och trevlig. Det är lite ”här kommer jag, flytta på dig!” Vi brukar säga att nu börjar testosteronmätningen. Men jag antar att det är lite så i alla sporter. Nervositeten slår till och den inre divan kommer fram. Trots detta verkar de faktiskt vara vänner.