Forna OS-reserven laddar om: ”Det är en lång bit kvar. Men man måste sikta högt”

Till Göteborg och Scandinavium tar Linda Heed med sig tioåringarna Decurio och Certina. Topphästen Jarvis van d Abelendreef får stanna hemma. Han ska bara gå utomhus och förberedas för ett OS – ifall att.

— Jag har varit med tillräckligt länge för att veta hur det brukar bli. Det mesta droppar av på slutet. Om det blir så inför Tokyo vill jag finnas där. Det skulle ju vara dumt att inte ens försöka, säger Linda Heed.

Vem minns inte dramatiken kring uttagningen till OS i London 2012. Först föll Angelica Augustssons sto Mic Mac bort på grund av skada och i elfte timmen även Malin Baryard Johnssons hingst Tornesch. Linda Heed var en av sju kvarvarande nominerade, men fick även hon en skadad häst,  Be Wonderful.

Tuffare konkurrens än någonsin

Sedan dess har konkurrensen i svensk hoppning hårdnat ytterligare. Det i kombination med att OS-lagen minskats från fyra till tre ryttare plus en reserv.

— Vi har några ryttare som inte behöver bevisa att de platsar. Jag måste överbevisa. Men om man inte vågar tro kommer man inte längre än till gräsrötterna, säger Linda Heed.

Hon vet vad ett OS handlar om. I Hongkong 2008 var hon med som reserv, med Columbus, och i Rio 2016 jobbade hon som expertkommentator åt en TV-kanal. I Hongkong fick hon känna på hög luftfuktigheten. I Rio imponerade svårighetsgraden.

— Att gå banan och se hindren på nära håll gav mycket. I tv-rutan förstår man inte riktigt hur svår en OS-hoppning är. Man kan tycka att man är duktig som hoppar 1,60-hinder hemma, men det är inte alls samma sak, säger Linda Heed.

I Tokyo, med bara tre i laget, blir det ännu tuffare, menar hon.

— Hästarna måste vara på topp, men framför allt sunda och starka.

Gillar värme

Hon vet att Jarvis har förmågan och klarar värme. 40 grader i Marocko bekom honom inte. Förra året skaffade han rutin i femstjärnigt men har inte tävlat mer än att han är sugen på stora hinder. Och han har blivit lättare att svänga.

— I yngre dagar var han rätt yvig och lite vild i svängarna. Det var väl hans rödhåriga sida som kom fram där. Men det är också det jag uppskattar hos honom och som är hans styrka, hans fighting spirit, säger Linda Heed.

När hon satte upp Tokyo som mål har hon lite svårt att precisera. OS finns alltid som en vision och när Jarvis kom in i hennes liv som sexåring var det en lämplig ålder med tanke på Tokyo.

— Men jag är luttrad och vet hur mycket som kan hända på vägen. En vrickning eller en krasch in i ett hinder och det kan snabbt gå åt fel håll. Man lever på hoppet, haha.

Vässar formen på Sunshine Tour

Jarvis kommer att göra årets första start i Sunshine Tour i Spanien. Efter det blir det tre veckors tävling i Saint Tropez i Frankrike, en fyra- och femstjärnig tour som Linda Heed fått wild card av FEI till. Det är där hon ska visa förbundskapten Henrik Ankarcrona vad hon och Jarvis går för.

— Det är en lång bit kvar. Men man måste sikta högt. Sedan får man se hur långt det bär. Men får jag rida några Nations Cup är det good enough.

Hur laget såg ut i London? Jo, Jens Fredricson/Lunatic fick gå in istället för Angelica Augustsson och Lisen Bratt Fredricson/Matrix istället för Malin Baryard Johnsson. Helena Persson/Bonzai blev reserv. I laget red även Rolf-Göran Bengtsson/Casall och Henrik von Eckermann/Allerdings.