Forskaren om tystnadskultur: ”Olika gränser för vad man säger i från om”

I projektet ”På hästens vägnar: Samtalskultur, röst och hästvälfärd i ridsporten”, som finansieras av Stiftelsen Hästforskning, studeras människans förmåga att tala för hästens välfärd. En av de deltagande forskarna är Therese Waerner.

Vad vill ni undersöka?

– Det som vi är intresserade av i det här projektet är att se det mänskliga perspektivet av hästvälfärd. Vi pratar om nyckelorden ”tystnad – silence” och ”att ha en röst – voice”. När vågar man säga att man tycker att något känns fel och när väljer man att inte säga något? Och vad kan detta bero på?, säger Therese Waerner som är forskare vid Gymnastik och idrottshögskolan (GIH). 

Hur stort är det här problemet inom ridsporten?

– Det vet vi inte ännu, eftersom det inte finns någon tidigare forskning på detta specifika område. Det finns en hel del forskning gällande gråzoner och generell tystnadskultur inom idrott och även specifikt inom ridsport, men när det gäller att tala högt om hästvälfärd och göra sin röst hörd vet vi inte lika mycket. 

– Inom ridsporten har vi i olika typer av media tidigare sett exempel på när folk vågat göra sin röst hörd och att det då lett till någon form av social konsekvens som inte varit önskvärd. Det kan till exempel handla om anställda som inte vågat säga ifrån av rädsla för att förlora sitt jobb. 

Hur länge förväntas projektet pågå?

– Vi har precis startat och datainsamlingen är precis i startgroparna. Det handlar om ett fyraårigt projekt i flera delar och vi kommer att samla in data i både Sverige och Norge. Det är dels en enkät och dels en intervjustudie. Det blir även ett helt doktorandprojekt i Norge, där vi från svenskt håll kommer att hjälpa till både med datainsamling och handledning. Min kollega och projektledare för den svenska delen av studien, Susanne Johansson, är handledare för doktoranden.

Hur tror ni att resultaten kommer att se ut?

– Det är alltid svårt att förutse resultaten när det gäller forskning – meningen är ju att bidra med ny kunskap som inte finns i dag. 

– En utmaning som vi ser är att hästvälfärd kan definieras på olika vis av olika personer, vilket gör att gränserna för vad man säger ifrån om kan se olika ut, samtidigt som det också kan bero på andra aspekter som till exempel trygghet i den kultur man befinner sig. Vi vet ju att de fem domänerna finns och det är en bra utgångspunkt för att bedöma och säkra hästens välfärd, men det är ändå svårt att veta hur olika personer definierar god hästvälfärd. 

– Vi vill ta reda på hur hästvälfärd uppfattas av ryttare, tränare, ridlärare och ledare på organisationsnivå – vad de tycker och tänker kring när man säger ifrån och varför eller varför man inte gör det. Genom att rikta oss till olika utövare och nivåer får vi olika perspektiv, vilket är fördelen med ett så här stort projekt. 

Den här artikeln publicerades först i Ridsport nr 13/2026.