Forskningsnyheter: Kunskap om nosgrimmor gav effekt

Flera studier har visat att för hårt åtdragna nosgrimmor är vanligt på tävling. ISES-stickan har tagits fram för att objektivt kunna mäta det traditionella ”två fingrars mellanrum” på nosryggen.

I Kanada genomfördes ett projekt som åstadkom en positiv förändring av inställningen till att nosgrimmor behöver mätas. Equestrian Canada drev projektet och totalt kontrollerades 550 hästar. En av dem som gjorde mätningar och pratade med ryttarna var den tidigare olympiska fälttävlansryttaren Allan Ehrlick.
– Ryttarna visade stort intresse och ville lära sig mer, berättade han vid ett webbinarium.
– De ryttare jag träffade var mellan åtta och 81 år och alla ville veta varför vi mätte och hade inget emot att lossa nosgrimman i de fall det behövdes.
– Vetenskap och utbildning ger positiva effekter. Jag var steward 68 dagar under 2021 och på de två sista tävlingarna kom ryttarna själva fram och bad mig mäta nosgrimman på deras hästar, de ville att andra skulle se att de blev kontrollerade och att detta skulle uppmärksammas. Det blev populärt att bli kontrollerad!

Nu ses Kanadas TR över för att se om det går att förbättra reglerna kring nosgrimmor.

Källa: Education key to changing views on tight noseband. Horse & Hound, 8 jan -21.

Kan orsaka fertilitetsproblem

Streptococcus zooepidemicus, som påminner om kvarka, kan även orsaka livmoderinflammation hos ston. Vid en kontroll av svabbprov från livmodern hos 96 italienska ston med fertilitetsproblem bar 11,7 procent av dem på bakterien. Av dessa uppvisade 82,6 procent resistens mot fler än tre klasser av antibiotika.

Källa: Occurrence and antimicrobial susceptibility profiles of Streptococcus equi subsp. zooepidemicus strains isolated from mares with fertility problems. F P Nocera et al, Antibiotics 2022.

Nya fynd om headshakers

En analys av mikrobiotan hos tio valacker, varav hälften med headshakingsymtom, visade att de senare hade en större andel metanproducerande bakterier, Methanocorpusculum, i blindtarmen än kontrollgruppen. Vad detta beror på och om det har samband med deras symtom vet de amerikanska forskarna ännu inte.

Källa: Caecal microbiota in horses with trigeminal-mediated headshaking. M Aleman et al, Veterinary Medicine and Science, Jan 2022.

Ponnyer passade riddarna

Föreställningen att riddarna på medeltiden red stora och ståtliga hästar motsägs av engelska arkeologer. Deras undersökning av hästben, daterade mellan 300 och 1650 e Kr, visar att hästarna var under 144 centimeter, alltså D-ponnyer enligt dagens indelning.

Dåtidens avel var inte inriktad på hög mankhöjd, utan på prestationsförmåga i tornerspel och uthållighet för att klara långa sträckor i samband med krig. Mycket energi lades på att föda upp och träna ändamålsenliga hästar med bra temperament.

Idealet var en ganska kort rygg, kraftig bakdel, starka ben och ligament som tillät snabba stopp och explosiva ökningar. Egenskaper som påminner om de som krävs inom western i dag.

Källa: In search of the “great horse”: A zooarchaeological assessment of horses from England (AD 300–1650). C Ameen et al, International Journal of Osteoarchaeology, Aug 2021.

Denna artikel publicerades första gången i Ridsport nummer 2/2022.