”Ge dig själv en stor klapp på axeln”

Alla har vi varit i denna situation, du och din häst ska prestera till exempel på en tävling och prestationen eller resultatet lever inte upp till dina förväntningar – det gick åt skogen. Nu börjas det direkt att analyseras vilka som var orsakerna till att det gick som det gick. Det är bra. Analysera sin prestation ska man göra. Men inte överanalysera. Jag anser att vi är för blyga med att erkänna när vi själva som ryttare har ”tappat bort” oss lite.

Kanske heter det att hästen har fått mat vid fel tidpunkt före prestationen. Eller att framridningen var för lång. Eller att hästen har fått en ny boxgranne som är jobbig. Eller något annat i den stilen. Ibland tycker jag att det kan komma 1000 olika förklaringar till varför resultatet blev dåligt. Vad är det som är så svårt med att bara säga rakt ut att man helt enkelt tappade bort sig?

Det jag försöker få fram är att det måste bli en mer lättsam stämning runt en dålig prestation.

Vad är det som är så svårt med att bara säga rakt ut att man helt enkelt tappade bort sig?

Jag tror att det sociala klimatet inom ridsporten skulle gynnas av att vi blev mer öppna om våra egna misstag. Även om vi är bättre på att acceptera när det gått dåligt för andra. Vi sitter alla i samma sits och alla vet nog att det inte går att alltid prestera så som man vill och att man ibland tappar bort sig, det är naturligt.

Jag menar absolut inte att du inte får vara besviken på din prestation, det är naturligt om man verkligen bryr sig. Jag menar att ibland är det bara så enkelt att man själv inte var på topp och att det är okej! So what, så länge hästen eller du inte kommit till skada så får man bara försöka vara bättre nästa gång. Hur skönt hade det inte varit om man kunde prata öppet med sina motståndare på en tävling eller sina stallkompisar om att man snurrat till det lite någon gång, kanske till och med skratta åt det – till en viss gräns?

Om vi kunde bli mer modiga och visa lite mer känslor

Om vi vänder på det – säg att du har gjort en superbra prestation, då tycker jag också att vi är för mesiga och blyga för att ge oss själva beröm. I dag kanske du har överträffat dig själv och presterade bättre än vad du egentligen kan, ja men ge dig själv en stor klapp på axeln.

Om vi kunde bli mer modiga och visa lite mer känslor, både upp och ner, tror jag att ridsporten kommer bli mer positiv att vistas i och kommer att föra oss hästintresserade mer ihop än ifrån varandra.

#vilyftervarandra
Jag vill hylla Therese Nilshagen för att hon är jordnära och en extremt lojal och hjärtlig vän.

Lagom
Lagom. Jag gillar inte att vara lagom i något!

Detta är en krönika – en personligt skriven text. Åsikterna är skribentens egna. Krönikan publicerades första gången i Ridsport nummer 14/2021.