Göran Casparsson död: ”En konstnär till häst”

Göran Casparssons pappa Ernst var med i guldlaget i fälttävlan på OS 1912, och det blev en tidig start på ryttarkarriären för Görans del.

I Karin Carlssons bok ”Ridsportprofiler i Sverige berättar ridsporthistoria” finns en episod med när Göran som femåring skulle prova att hoppa, på storebrödernas anmodan. Han fick låna sin brors ridstövlar, som var så stora att de fastnade i stigbyglarna.

Hästen hoppade så snärtigt över hindret att Göran flög av, men stövlarna blev kvar i stigbyglarna.

”Det var en rolig syn. En häst utan ryttare som galopperade vidare med bara stövlarna kvar i sadeln. Men jag slog mig inte” berättar Göran i boken.

Gick instruktörskurser på Strömsholm

I början av 1950-talet blev det militärutbildning på K4 i Umeå, och han fortsatte sedan med att gå den tidens ridinstruktörskurser på Strömsholm, RIK I, RIK II och långa kursen.

Han arbetade på ridskolan i Värnamo, drev sedan ridskolan i Vetlanda och flyttade 1964 med familjen till Helsingborg där han drev ridskolan innan det blev flytt till Strömsholm och ett arbete som hopplärare där.

På Strömsholm fick han rida ridskolehästen Lansad (e Crown Point xx-Herzog) som han tävlade upp till svår hoppning. Efter en rehabilitering till följd av en skada gick Lansad vidare till Eva-Karin Oscarsson.

– Det var stort att få ta över honom. Vi vann SM och NM och var också uttagna till OS i Moskva, som sedan bojkottades, säger Eva-Karin, som minns Göran Casparsson med stor värme.

Var inne på att bli konstnär

– Han var en fantastisk konstnär till häst, säger Eva-Karin med ett uttryck som stämmer mycket väl, eftersom Göran Casparsson gick i målarskola som ung, och hade funderingar på att bli konstnär. Han ägnade sig sedan åt konst i olika former under hela livet.

– Jag är så tacksam över att jag fick ha honom i kombination med Hans Wikne som lärare. Det är dessa båda jag har att tacka för att jag fått rida alla mästerskap, säger Eva-Karin som bland annat var med om att ta en fjärdeplats för dressyrlaget vid OS i Barcelona 1992, samt har ridit både VM och EM.

– Jag har ridit för väldigt många tränare, och Göran Casparsson var en mästare i grundridning. Jag vill verkligen höja honom till skyarna, säger Eva-Karin Oscarsson.

Tänkte tidigt på hästvälfärd

Göran Casparsson var också banbyggare, och byggde upp till internationell nivå. Han tänkte hästvälfärd både som tränare och banbyggare, långt innan det var ett begrepp på allas läppar.

─ Om du tävlar friidrott får du själv ta konsekvenserna om du gör ett misstag, men när du håller på med hästar kan det bli ödesdigert om du gör ett misstag på grund av slarv eller för att du inte tänkte efter, sade Göran Casparsson till Ridsport för några år sedan.
─ Detsamma gäller vid banbyggnad. Där ska du inte av misstag försätta hästen i tråkiga situationer.

Björne Carlsson är en av dem som tagit intryck av Casparssons filosofi.
– Vi får inte bygga så att det blir problem för unga hästar i utbildningsklasser. Banan ska vara harmonisk, det fick jag tidigt med mig från Göran Casparsson, sade Björne Carlsson till Ridsport i samband med att han blev utnämnd till Mastertränare, en titel som också Göran Casparsson bar.

Björne är en av alla som kommer att sakna Göran.
– Han blev lite av min mentor inom banbyggnad, och han tänkte inte bara på banorna ur hästarnas synpunkt, utan även på saker som väderstreck och hur solen stod på himlen. Han lade en konstnärlig aspekt på banbygget.

Han var en fantastisk människa

– Han var otroligt kunnig, och han hade en naturlig pondus men också en stor ödmjukhet.

Det säger Tina Due-Boje. Som ung arbetade hon i Göran Casparssons dressyrstall i Förslöv under en period när Göran också var landslagsledare i fälttävlan. Tidigare hade han även ingått i landslagsledningen i hoppning.
– Han var verksam inom så många olika grenar, och han är den som lärt mig mest, inte bara om ridning utan även om hästhantering.

– Senare i livet, när vi hade köpt gård inte långt från Göran och Monica, red han min dressyrhäst när jag var på tävling utomlands med Johanna. När jag kom hem och satt upp tänkte jag: ”Det är så här det ska kännas”.

– Han hade en så bra känsla när han red, och han var en fantastisk människa. Vi är många som kommer att sakna honom, säger Tina Due-Boje.

Göran Casparsson blev 94 år. Han somnade in den 22 november och lämnar efter sig hustrun Monica samt fyra barn med familjer. En minnesceremoni kommer att hållas inom familjekretsen.