90-årige mentorn Göran Casparssons ridråd håller ännu

Namnet klingar bekant för väldigt många, även om det gått ett tag sedan Göran Casparsson klev ut från rampljuset. Listan på hans insatser inom ridsporten är lång, men hans liv kunde ha tagit en helt annan riktning.
─ Jag gick Otte Skölds målarskola i slutet av 1940-talet och var inne på att bli konstnär, men jag hade också ett starkt intresse för ridsport, och tänkte att det kanske var lite säkrare ekonomiskt, berättar Göran Casparsson.
─ Dessutom fick jag uppmuntran av pappa.
Att Görans pappa Ernst gärna såg att sonen blev verksam inom ridsporten var inte helt oväntat, eftersom Ernst var med och tog lagguld för Sverige i fälttävlan vid OS i Stockholm 1912.

Strömsholm i civil kostym

Utbildningen fick Göran Casparsson på Strömsholm, där militären nyligen hade lämnat över till civil ridsport, och legendaren Hans Wikne.
─ Han förde milt och målmedvetet in mycket av de militära erfarenheterna in i den civila utbildningen, och även om det funnits en del olika synsätt genom åren, tycker jag att vi nu har en enhetlighet i både utbildningen och handhavande av häst.

Göran var 24 år gammal när fick sitt första jobb inom ridsporten, som instruktör på ridskolan i Värnamo.
─ Vi hade en lada på 11×30 meter där vi red och även hade tävlingar. Det var inte så lätt att bygga en varierad bana på de måtten, berättar Göran, som redan då började utveckla sin talang för banbygge.

Några år senare blev det Vetlanda och där kunde Göran kombinera ridlärarjobbet med att gå ”långa kursen” på Strömsholm 1960–61.

Gjorde intryck som hopplärare

Under 1960-talet var Göran Casparsson sedan ridhuschef hos Helsingborgs Fältrittklubb, där han var med och återstartade de stora Helsingborgstävlingarna 1966. Han tillbringade också en tid i Italien på ett utbildningsstipendium som tog honom till Italiens motsvarighet till Strömsholm, en ridsportanläggning nordost om Rom.

1969 kom han till Strömsholm där han blev hopplärare, och blev kvar till 1977, för att sedan flytta till Skåne och driva egen verksamhet.

Otaliga är de elever som ridit för och inspirerats av Göran Casparsson. Eva-Karin Oscarsson, Ingamay Bylund, Björne Carlsson, Peter Eriksson och Kyra Kyrklund är bara några av dessa.
Flera av dem hörde också av sig på 90-årsdagen i slutet av februari.

Kyra Kyrklund mejlade en födelsedagshälsning som Ridsport fått ta del av.

”Efter alla dessa år citerar jag fortfarande dig ofta och kommer ihåg så mycket jag lärde mig av dig på Strömsholm (1972-1974). Ridkonsten är verkligen ett hantverkaryrke som man bara lär sig från en generation till den nästa och du har en så otrolig stor del i hur jag utvecklades både som ryttare men också som tränare”, skrev hon.

─ Jag blev väldigt glad och rörd över de orden från Kyra, säger Göran.

Förespråkar bredd hos ryttare

Att han lämnat avtryck hos både dressyr- och hoppryttare är ingen tillfällighet. Göran Casparsson har alltid förespråkat vikten av en bred grundutbildning.
─ En dressyrryttare ska inte bara ägna sig åt dressyr utan också hoppa terräng, och hoppryttare behöver rida dressyr. Ulla Håkanson är ett strålande exempel på detta, eftersom hon både hoppat svår klass och tävlat internationell dressyr, dessutom med samma häst, Ajax.

─ Det är också viktigt för hästarna att få en bred grundutbildning, så att de inte mals ned av ett enformigt och själsdödande arbete.

Göran Casparsson själv har också levt som han lärt. 1961 tog han SM-silver i dressyr. Guldet gick till Gehnäll Persson.
─ Under samma tävlingar på Strömsholm vann jag också en tredagars fälttävlan med en annan häst, och kom dessutom trea i ett jaktlopp för remonter med en tredje häst. Några av momenten gick dessutom samma dag, minns Göran.

Dessutom har han flera placeringar i Grand Prix-hoppning samt segrar och placeringar i fälttävlan.

Samma linje sedan 1950-talet

För tio år sedan gav Göran Casparsson ut boken Casparssons ridråd, där han beskriver sin filosofi kring ridning och utbildning.
─ Jag har hållit samma linje hela tiden, och den kan sammanfattas med att visa hänsyn till hästen. Innan du börjar inverka, känn in hästen du sitter på och dess egenskaper, och ta hänsyn till hästens natur.
─ Det är till exempel naturligt för en häst att bli rädd, och bli då inte arg, utan verka för att få din häst att känna sig trygg med sin ryttare.
─ Det är också viktigt att inte ta för mycket på en gång, utan hellre vänta till nästa dag.

När du håller på med hästar kan det bli ödesdigert om du gör ett misstag på grund av slarv eller för att du inte tänkte efter.

Noggrannhet och eftertanke har också präglat Göran Casparsson som ryttare och banbyggare, där han byggt upp till internationell nivå.
─ Om du tävlar friidrott får du själv ta konsekvenserna om du gör ett misstag, men när du håller på med hästar kan det bli ödesdigert om du gör ett misstag på grund av slarv eller för att du inte tänkte efter.
─ Detsamma gäller vid banbyggnad. Där ska du inte av misstag försätta hästen i tråkiga situationer.

Saknar terränghoppning

Det har gått fem år sedan Göran Casparsson senast satt till häst.
─ Jag saknar det väldigt mycket, särskilt att hoppa hinder i terrängen, och det var nog tio år sedan jag gjorde senast.
─ Jag saknar också detta att meddela sig med hästen, kommunikationen med hästen och att få utvecklas tillsammans med hästen.

Jag tror att jag hade en bra förmåga att utveckla ryttarkänslan hos ryttaren, och att hjälpa dem använda hästens känslighet till att utveckla hästens ridbarhet.

När Göran Casparsson ombeds formulera vad han gjort bra som tränare och ridlärare svarar han:
─ Jag tror att jag hade en bra förmåga att utveckla ryttarkänslan hos ryttaren, och att hjälpa dem använda hästens känslighet till att utveckla hästens ridbarhet.

Numera är det hundpromenader och gårdssysslor hemma i Förslöv som fyller vardagen för Göran Casparsson. Samt konsten. Nu målar han konstverk i olja, ofta djur, på små betongplattor.
─ Men jag tror att jag valde rätt, och jag är glad att jag inte valde konstnärsvägen som livsinriktning.