Gustaf Johansson: ”Hur har vi hamnat i denna situation och vems fel är det?”

Den moderna sporthästaveln går framåt i ett rasande tempo. Dressyrhästarna blir rörligare och rörligare och hopphästarna både hoppar högt och är snabba. Den moderna sporthästen är ofta både ädel och högställd med en snygg sida.

Men det som oroar mig är hästar med veka kotor. De finns på unghäst-VM, bruksprov, 3-årstest, fölbedömningar, årgångsklasser – men ingen pratar om det.

Jag vill nog påstå att det är på väg att normaliseras. På sociala medier diskuteras det mesta men förvånansvärt lite fokus ligger på hingstarnas benställningar. Det förstår jag, för detta problem handlar inte om några få enskilda individer utan är en defekt som sprider sig brett i populationen hos den moderna sporthästen.

Varför ser jag då så stor fara med just veka kotor? Det finns ju många olika avvikande fel som hästar kan ha i sitt benställ?

Därför att det finns nog ingen annan defekt som är så vanlig och där det finns mängder med studier på att den kraftigt försämrar hållbarheten på sikt och skapar lidande. Det luriga med veka kotor är att de till skillnad från många andra felaktiga benställningar tenderar till att bli värre med åren.

Har själv upplevt och sett detta på otroligt lovande individer, som i 6-10-årsåldern drabbas av gaffelbandsskador med mera till följd av sina veka kotor.

Hur har vi hamnat i denna situation och vems fel är det? En del vill nog skylla på AVN eller SWB som förbund, vilket jag anser är fel. AVN gör ett bra jobb på de svenska bruksproven och släpper igenom betydligt färre hingstar med veka kotor än Europas övriga förbund.

Domarna på de olika unghästbedömningarna har ett stort ansvar men ibland även en svår uppgift. Om det kommer in en jättevacker häst som travar för en 10:a men har veka kotor (de veka kotorna brukar kunna ge lite extra fjäder till gångarterna) är det nog många som ändå sätter en 7:a på benen. Det blir ju väldigt tråkigt om hästen med en 10:a på traven inte får sitt diplom, med väldigt missnöjda uppfödare och eventuella häst-ägare som följd. Domaren riskerar dessutom att bli uthängd på olika ställen och anklagad för att vara inkompetent när hen i ärlighetens namn gör något bra för aveln i stort.

I dag går det att få tag på sperma från nästan vilken hingst som helst i världen. Valmöjligheterna är oändliga. Därför har du som uppfödare det största ansvaret att kolla upp vilka hingstar du bestämmer dig för att avla på (givetvis även att kritiskt granska det egna stomaterialet).

Att avla på hästar är ett långsiktigt arbete. Därför önskar jag att fler hade sänkt sina blickar mot benen och inte enbart blivit bländade av superrörliga hästar!

Gustaf Johansson
Uppfödare, hingstägare, tränare, dressyrdomare och svårklassryttare i dressyr med egen seminstation.

Detta är en krönika, ett personligt skriven text där skribenten själv står för sina åsikter. Texten var publicerad första gången i Ridsport nummer 17/2018.