”Han har varit ett stort stöd under väldigt jobbiga år”

Dressyrryttaren Sanna Nilsson visade stort mod när hon för några år sedan gick ut och delade med sig av sin svåra kamp mot den dolda kvinnosjukdomen endometrios. Något som kan orsaka stort lidande. Bland annat har Sanna Nilsson tvingats operera bort både livmoder och äggstockar.

Trots svåra smärtor, operationer och tuffa behandlingar har hon haft stora framgångar på dressyrbanan. Trösten har varit hästarna – och speciellt mästerskapshästen Lennox (val f-99 e Laurentianer-Florestan, uppf Christoph Thiemann, äg Sanna Nilsson) som nu har fått somna in för gott. Det berättar Sanna Nilsson på Instagram, där hon också har skrivit en vacker dikt till sin bästa vän. ”Du har funnits där för mig i de mörkaste tider. Du var ljuset i livets djupaste strider”, skriver hon. Läs hela inlägget längst ner. Ridsport ringde upp Sanna Nilsson för att höra mer om livets häst.

Hon berättar att Lennox fick somna in under måndagen i närvaro av den tidigare landslagsveterinären Lennart Rådberg, som varit landslagsveterinär för svenska dressyrhästar under fyra OS. Tanken är att Lennox ska kremeras och att urnan ska sättas ner på familjens gård i Stora Sundby, ungefär två mil väster om Eskilstuna.
– Vi har en liten glänta i vår skog där mina två ponnyer och familjens hund ligger begravda. Han får göra dem sällskap. Det känns lite fint att kunna gå och tända ljus, säger Sanna.

– Det var mer dramatiskt med min häst Don Dorn, som gjorde illa sig, men båda mina ponnyer fick också somna in på grund av ålderdom. Det är väl det som är det negativa med att jag har fått många hästar som läromästare. I och med att det är sista delen av deras liv innebär det också ett moraliskt ansvar att fatta det där beslutet när det väl är dags. Att följa dem hela vägen fram till sista andetaget.

Gillade tävlingslivet

Cecilia Andrén Dorselius var den som från början lotsade Lennox hela vägen från unghästklasser till Grand Prix, SM-medaljer och en plats i landslaget. Därefter tog Sanna Nilsson över tyglarna 2015. Ekipaget blev snabbt ett av Sveriges bästa U25-ekipage och 2016 var duon med och tog ett lagbrons vid EM i Hagen. Sannas första år som senior 2017 blev det ett NM-brons individuellt och silver med laget och 2019 red de in på plats 24 i världscupen.

Hur minns du er resa tillsammans?
– Jag red mitt sista U25-år på honom och jag tror det var Cecilias tanke att han skulle få avsluta på det sättet. När hon fick barn och inte längre riktigt hade tid att satsa, så kände hon ändå att han hade mycket kvar att ge. Även om han började bli lite äldre älskade han verkligen att tävla. Tanken var att jag skulle rida Grand Prix som senior också, men jag trodde inte att vi skulle få så många år tillsammans och att det skulle gå så bra.

– Jag trodde inte att vi skulle få så många år på den nivån, och jag trodde framförallt inte att han skulle bli bättre och få bättre resultat. Det kändes som att han blev fräschare för varje år som gick. Jag trodde inte att han skulle hålla så länge och gilla det så länge, men han gillade verkligen tävlingslivet. Lennox har gett mig så många fantastiska minnen, bland annat fick vi äran att tävla i Aachen 2016. Han fick många drömmar att slå in.

Lennox var 16 år när han kom till Sanna och 22 år när han fick somna in. Ovan syns ett filmklipp från 2020, när Lennox var 21 år gammal. Sista starten gjorde han hösten 2019 och tanken var att han skulle gått lite lätt i fjol. Men när pandemin slog till fick han bli pensionär lite tidigare än det var tänkt. Att han tände till och glänste sina sista år på banan tror Sanna hängde ihop med hans fantastiska inställning.

– Han uppskattade verkligen det vi gjorde tillsammans. Jag kände alltid att han var som gladast när han fick gå ärevarv, oavsett var vi var. Han var inte helt bekväm med själva resandet, vi åkte alltid god tid så att han fick landa, men jag tror verkligen att han gillade tävlandet. Han var alltid på bra humör när han kom in på banan.

– Vi försökte ha samma upplägg som Cecilia och hennes pappa Alf hade haft innan. Vi tävlade inte så mycket utan försökte fokusera på några utvalda tävlingar. Både för att han skulle orka och inte få skador. På det viset fick han också längta lite.

”Han gjorde det åt mig”

Vad har han betytt för dig?
– Enormt mycket. Jag har gjort mina största operationer under tiden jag har satsat med honom. Målet har alltid varit att läka så fort som möjligt för att kunna göra nästa start. Det hade inte gått med någon annan häst än honom. Ingen annan häst hade ställt upp på samma sätt som han gjorde.

– När jag red deltävlingen i Lövsta bar han mig bokstavligen över mållinjen. Jag hade precis opererats och hade blodförgiftning, men om jag inte red visste jag att det var omöjligt att komma till finalen. Jag hade missat första deltävlingen på grund av en operation. Jag minns knappt om jag var vid medvetande när red ut från banan, han gjorde det åt mig.

– Likadant var det när jag red Falsterbo som förstaårssenior. Jag hade precis börjat med en ny sorts cellgifter och mådde väldigt dåligt. Ändå lyckades vi ta oss igenom det där Grand Prix-programmet. Han var fantastiskt lätt att rida rent fysiskt.

– Efter varje operation var det alltid honom som jag hoppade upp på först. Han kastade sig aldrig eller exploderade. Det gick alltid väldigt lugnt till. På något sätt var han extremt allvarlig. Han kunde showa och busa när han visste att jag klarade av det, annars tog han över och gjorde jobbet åt oss båda. Han har verkligen alltid funnits där, berättar Sanna.

Något att kämpa för

Satsningen med Lennox har också gett ett syfte i livet, något att sikta mot i de tyngsta perioderna, menar hon.
– Bara det att ha ett mål att hela tiden komma tillbaka till, och att man inte gräver ner sig i motgångar. Varje operation har fått planeras lite efter tävlingsschemat – ”om jag opererar mig i december kan jag tävla det här datumet”, berättar Sanna.
– Jag har hela tiden haft något att kämpa för.

När hon inte har kunnat rida har Lennox lugnt kunnat gå i skogen med stalltjejerna, för att sedan vara redo för GP-rörelser igen när Sanna har varit det.
– Han har gjort en sådan fantastisk insats i mitt liv. Det bandet kommer jag alltid att uppskatta något enormt. Han har varit en stor trygghet och ett stort stöd under väldigt jobbiga år.

– Jag är enormt tacksam till hela familjen Dorselius för att jag fick ta över honom, istället för att sälja till någon där de hade fått mest betalt. Vi hade extremt nära kontakt i början, jag fick med mig en bibel om hur han skulle skötas, men med tiden fick jag lite friare tyglar. De har varit väldigt stöttande även i det här beslutet, och att det var dags att låta honom somna in nu. De är glada över att han har fått vara häst och gå i hagen, och att han har fått leva livet som den kung han var, berättar Sanna.

Smärtorna är kvar

Efter att ha genomgått en radikal hysterektomi (operativt ingrepp där man bland annat tar bort livmodern och äggstockarna) 2018 har hennes mående förbättrats, men det är långtifrån bra.
– Jag slipper mycket mediciner men jag har fortfarande smärtor varje dag. Jag kan inte säga att det är jättebra, men det har iallafall inte blivit värre, säger Sanna.

Trots sin unga ålder har sjukdomen gjort att hon har kommit in i klimakteriet, vilket är en tuff utmaning i sig.
– Många tänker på det här med att jag inte kan få egna barn, men för mig har det handlat om att bli av med smärtorna. Rent mentalt är det också en stor sak att acceptera att jag aldrig blir frisk, det finns inget mirakelmedel som gör att allting blir toppen. Att ha hästarna och något jag brinner för hjälper mig mycket när det gäller att hantera den sorgen. Jag ser ändå hoppfullt på att jag ska bli bättre, även om det aldrig blir helt bra.

Sanna vill förtydliga att endometrios kan drabba väldigt olika – ”många får hjälp av p-piller”.
– Man behöver inte vara rädd för att drabbas lika hårt som jag har gjort. Jag har också varit lyckligt lottad som fått hjälp av en fantastisk läkare som har stöttat mig något enormt. Ska man planera operationer efter tävlingar behövs det någon som förstår varför det är så viktigt för mitt mående att kunna tävla. Jag är helt övertygad om att jag hade mått mycket sämre mentalt utan hästarna, säger hon.

Extremt personlig indvid

Vad kommer du att sakna mest med Lennox?
– Att han alltid gnäggade när jag kom runt hörnet till boxen. Han kissade också alltid direkt när han visste att han skulle ridas. Han gjorde samma sak hos Cecilia och lärde sig snabbt när han kom till mig. Han var väldigt personlig och hade många egenheter.

– Han ville ha både spån och halm i boxen och hela insidan av vår lastbil är klädd i tempurmadrasser. Han ville gärna stå och luta sig och kunde bli öm i revbenen annars. Han gillade inte brodd men var väldigt rädd för att halka, därför fick han stå i hagen närmast stallet och vi sandade vägen, ”Lennox väg”, in.

Efter alla år hos en och samma familj var han en stark egen individ, menar Sanna.
– Han var väldigt trygg i sig själv och visste vem han var. Cecilia och hennes pappa hade behandlat honom och tränat honom utifrån vad han ville. Han gick inte så mycket dressyr utan var ute och galopperade på ängen och red i skogen. Han fick styra lite i hur hans vardag skulle se ut. Cecilia hade honom i 13 år och hade verkligen lärt känna honom och hur han fungerade som bäst. När han skulle gå över i ökad skritt var han van att bli kliad lite på manken och det var många sådana saker som gjorde honom extremt personlig.

  – Vi upplevde fantastiska saker och resor tillsammans, men det är gnäggandet och glädjen i vardagen hemma som jag kommer att sakna mest. Det känns väldigt tomt att han inte längre står i sin box, säger Sanna.

Det kommer att ta tid att fylla tomrummet efter Lennox, men förhoppningen är att tävla med nya stjärnan Eva’s Voice, ”Vera”, till våren.
– Det är ett sto som vi hittade i Polen efter Glock’s Voice. Hon är lite efter i utbildningen men tanken är att vi ska starta Prix S:t Georges med målet att rida Grand Prix. Jag letar också efter någon mer påläggskalv. Min ambition är att tävla på samma sätt och på samma nivå som innan.

 

Visa detta inlägg på Instagram

 

Ett inlägg delat av Sanna Nilsson Dressyr (@sannanilssondressyr)